Om jag inte sover så är jag mest irriterad märker jag. Samma symptom som jag haft sedan tidigare då jag käkat denna jävla medicin. Grejen är ju att jag inte äter den längre men har ändå dessa svajningar. När jag sitter här och skriver och missar en tangent så det blir felstavat så känner jag en ilska som kommer över mig. När jag gör om samma misstag 2 gånger får jag ett utbrott och jag blir vansinnig inne i skallen och sen är skiten igång. Är duktig på att klanka ner på mig själv i dessa stunder.
Har pratat med min kontakt idag och han meddelade att asiaten inte tänker ändra på min medicin utan hon hade satt upp en tid den 15 denna månad, om 10 dagar alltså. Jag vet att jag klarar av det här men det kommer att bli kämpigt som satan. Jag kommer vara flyktig, inte komma mig för att göra saker tex.
Patientnämnden som först verkade vara skitbra pratade jag också med idag. Dom säger att jag ska skriva direkt till verksamhetschefen och berätta om hur och varför jag vill ha tillbaka min medicin men samtidigt så säger dom att detta inte garanterar att jag får den tillbaka. Nu känns det ännu mera hopplöst måste jag säga. Vad har egentligen hänt inom vården?
Varför slutar dom helt plötsligt lyssna på patienten?
Är det nåt jag verkligen vet så är det väl hur jag fungerar och mig veterligen så har jag inte gett dom någon anledning till att betvivla detta. Jag har gjort som jag blivit tillsagd hela tiden då detta överensstämt med mina egna tankar osv.
Hur som helst så får jag avvakta och se hur detta löser sig.
Nått nytt som kommit upp i dager är mina mardrömmar. Drömmer om ormar och fanskap. Inatt drömmde jag att jag satt på en buss och kände något i ryggen. Letade i ryggstödet och hittade 10 gram tjack i en plastboll. Hur sjukt är inte det på en skala. Jag har varit förskonad från dessa drömmar tidigare och vill definintv ibnte ha dom nu. Jag vet att andra drömmer om detta hela tiden och nu vet jag hur jobbigt det är för dom. Liten tröst, men ändå.
Lajter!
Har pratat med min kontakt idag och han meddelade att asiaten inte tänker ändra på min medicin utan hon hade satt upp en tid den 15 denna månad, om 10 dagar alltså. Jag vet att jag klarar av det här men det kommer att bli kämpigt som satan. Jag kommer vara flyktig, inte komma mig för att göra saker tex.
Patientnämnden som först verkade vara skitbra pratade jag också med idag. Dom säger att jag ska skriva direkt till verksamhetschefen och berätta om hur och varför jag vill ha tillbaka min medicin men samtidigt så säger dom att detta inte garanterar att jag får den tillbaka. Nu känns det ännu mera hopplöst måste jag säga. Vad har egentligen hänt inom vården?
Varför slutar dom helt plötsligt lyssna på patienten?
Är det nåt jag verkligen vet så är det väl hur jag fungerar och mig veterligen så har jag inte gett dom någon anledning till att betvivla detta. Jag har gjort som jag blivit tillsagd hela tiden då detta överensstämt med mina egna tankar osv.
Hur som helst så får jag avvakta och se hur detta löser sig.
Nått nytt som kommit upp i dager är mina mardrömmar. Drömmer om ormar och fanskap. Inatt drömmde jag att jag satt på en buss och kände något i ryggen. Letade i ryggstödet och hittade 10 gram tjack i en plastboll. Hur sjukt är inte det på en skala. Jag har varit förskonad från dessa drömmar tidigare och vill definintv ibnte ha dom nu. Jag vet att andra drömmer om detta hela tiden och nu vet jag hur jobbigt det är för dom. Liten tröst, men ändå.
Lajter!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar