07 februari 2013

Efter att ha vaknat en sådär 8-10 gånger inatt så var min första tanke -Men va fan, jag orkar inte vakna idag.
En absolut perfekt tanke med tanke på hur dom senaste 2 veckorna har varit. Torsdag idag och det är 2 veckor sedan jag ens var utanför dörren och det suger. Känner inte av några liggsår än men det kommer väl om inget händer antar jag.
Att det ska vara så svårt att vara positiv?
Jag som brukar spruta ur mig ideer har nu inte ens en vettig tanke kvar i skallen, kanske lika bra att inte vakna mer??
OM jag mot förmodan tänker positivt så finns det nåt som vänder denna smula av energi till att bara ligga kvar i sängfan.
Jag har i alla fall varit konsekvent i min diabetes dom senaste månaderna. Kaffe, spruta och piller är min morgonrutin, eller när jag nu vaknar. Jag saknar fontänhuset men kommer mig inte för att ta mig dit. Sen är det nåt annat mysko som försiggår, jag känner mig dum som inte pallat med den här svängen med min medicin. Kan tyckas vara lite idiotiskt att hänga upp sig på det här men alternativet är bra mycket sämre.
Med mina "skills", att älta alltså, så är det jobbigt som satan att gå igenom det här hela tiden. Jag har försökt att vända trenden, tro mig, men hittar inget bra alternativ att ta till. Jo, jag åkte ner till min familj i Motala då det började kännas jobbigt och det hjälpte. Så varför inte göra om samma sak igen då?
Försöker att hålla dom borta från mina dippar då jag vet att jag inte är särskilt rolig att ha med att göra. Sen ekonomiska problem för att inte tala om att jag har en tid till någon i början eller slutet på veckan vilket gör det ganska omöjligt. 13 till diabetesläkaren, 15 till risplockarn.
Jag har tur som har vänner som kan hjälpa mig att handla så jag inte svälter ihjäl, tack Pär.
Svälter?
Nä fan, jag har en begynnande kula på gång igen. Den börjar straxt under bröstkorgen för att sedan breda ut sig på sin väg neråt. Inget att orda om egentligen för min mage är inget problem jag är fortfarande smal så att säga. Värre med resten av hudkostymen. Prickig och grådaskig och det är resultatet av mina "plockperioder"?
Jo, jag river och skrapar med nageln på allt som tar emot på kroppen vilket är sjukt. Men det är det att bita på sina naglar också, det gör jag inte.
Rökningen går det utför med också. Nu är jag snart tillbaka på en ask om dagen igen. Det tror jag, eller vet jag, att det har att göra med senaste tidens motgångar att göra.
Det som är riktigt sjukt är att jag mår illa som fan efter att ha rökt 4-5 bloss på en cigg för mer blir det inte. Det stinker, luktar riktigt illa men ändå gör jag det.
En psykolog eller liknande kanske skulle peka på en del saker om varför jag gör så som jag gör. Men jag är ju ingen psykolog, inte heller har jag förmånen att få samtala med någon sådan heller men jag tror det skulle vara helt perfekt för min del.
Jag minns med välbehag då jag bodde i linköping och hade samtal och efteråt så var jag stärkt och hade självförtroende. Men så gick det framåt också i mitt liv. Nu står det mest still i en halvskaplig bakåtlutning med dåliga bromsar.
Lajter!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Om mig


Använt droger i 23 år men bestämde mig för att lägga av med det i Januari den 5 2008. Har varit drogfri sedan dess och uppfyllt en del av mina mål. Läs i bloggen.....

Etiketter