Jag tänkte vara lite tidig med att skriva om den tacksamhet jag verkligen känner inför mina medmänniskor. Jag kan berätta att mina våndor inför jultider har avtagit dramatiskt och jag ser fram emot denna jul med ett barns förtjusning. Detta hade inte varit möjligt om det inte vore för dom jag haft förmånen att få umgåtts med under detta år. Min familj har blivit allt viktigare i mitt liv och det är dit jag åker när jag inte är på topp i måendet. Tolka mig rätt nu mina vänner, mitt mående har aldrig varit bättre än det är idag och jag minns när förändringen kom och tack vare det så fick jag ett verktyg till att "märka" då det börjar dala.
Jag har tänkt lite på det här med offentligheten, att jag skriver blogg alltså. Jag ska dra ner på den verksamheten ytterligare då jag inte längre känner samma behov av att uttrycka mig i text eller att skriva ner allt jag gör. Varför då?
Nja, om jag skulle träffa nån tjej så kan jag tänka mig att vi inte skulle ha nåt direkt att prata om och som jag har erfarenhet av så var det inte bra sist då jag blev förälskad. Hon läste min blogg och sen så ansåg hon att jag ljugit för henne fast det egentligen var så att jag inte gått ut med att jag haft en annat annorlunda liv. Men fan så kär jag blev i henne och sedan dess så har jag varit sparsam med fruntimmer.
Mitt 5-års jubileum kommer ju snart också. Hade hoppats på att körkortet skulle legat där i plånboken men jag kan ju inte få allt. Jag vet att jag har det i nästa månad och ni kan inte gissa hur gött det verkligen känns i själen att snart få ta sig precis vart jag vill utan att krångla med en massa bussjävlar där det inte finns sittplats eller för att inte prata om alla ungjävlar som inte flyttar på sig då man ska gå av. Busstrafiken är bedrövlig här i Örebro men faktiskt bra mycket billigare än den är i Linköping. En resa kostar 12 kr och övergången gäller i 3 timmar så på det sättet är det perfekt. Nu ska busslinjerna byggas om igen är det visst fastslaget i pampnivå.
Det som till viss del bekymrar mig för tillfället är vad jag ska sysselsätta mig med när mina sjukdagar tar slut. Vaktmästare som jag var en gång kan jag tänka mig igen. Men minnet från dom två vintrarna som jag skottade livet ur mig finns kvar färskt i minnet, det var inte roligt alls. Men det finns ju skit med alla jobb så det är bara att gilla läget.
All i want for christmas is you med Maria Carhey klingar i radion och jag märker själv efter att jag slutat med Sertralinet så märker jag såna små detaljer. Jävla mediciner alltså, hur kan man vilja på kemisk väg avtrubba sig?
Jag är glad för jag tog mitt beslut att sluta med skiten, enligt mig så var det ju den som fick mig att må skit fast det borde vara tvärtom.
Lajter!
Jag har tänkt lite på det här med offentligheten, att jag skriver blogg alltså. Jag ska dra ner på den verksamheten ytterligare då jag inte längre känner samma behov av att uttrycka mig i text eller att skriva ner allt jag gör. Varför då?
Nja, om jag skulle träffa nån tjej så kan jag tänka mig att vi inte skulle ha nåt direkt att prata om och som jag har erfarenhet av så var det inte bra sist då jag blev förälskad. Hon läste min blogg och sen så ansåg hon att jag ljugit för henne fast det egentligen var så att jag inte gått ut med att jag haft en annat annorlunda liv. Men fan så kär jag blev i henne och sedan dess så har jag varit sparsam med fruntimmer.
Mitt 5-års jubileum kommer ju snart också. Hade hoppats på att körkortet skulle legat där i plånboken men jag kan ju inte få allt. Jag vet att jag har det i nästa månad och ni kan inte gissa hur gött det verkligen känns i själen att snart få ta sig precis vart jag vill utan att krångla med en massa bussjävlar där det inte finns sittplats eller för att inte prata om alla ungjävlar som inte flyttar på sig då man ska gå av. Busstrafiken är bedrövlig här i Örebro men faktiskt bra mycket billigare än den är i Linköping. En resa kostar 12 kr och övergången gäller i 3 timmar så på det sättet är det perfekt. Nu ska busslinjerna byggas om igen är det visst fastslaget i pampnivå.
Det som till viss del bekymrar mig för tillfället är vad jag ska sysselsätta mig med när mina sjukdagar tar slut. Vaktmästare som jag var en gång kan jag tänka mig igen. Men minnet från dom två vintrarna som jag skottade livet ur mig finns kvar färskt i minnet, det var inte roligt alls. Men det finns ju skit med alla jobb så det är bara att gilla läget.
All i want for christmas is you med Maria Carhey klingar i radion och jag märker själv efter att jag slutat med Sertralinet så märker jag såna små detaljer. Jävla mediciner alltså, hur kan man vilja på kemisk väg avtrubba sig?
Jag är glad för jag tog mitt beslut att sluta med skiten, enligt mig så var det ju den som fick mig att må skit fast det borde vara tvärtom.
Lajter!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar