Ja, vad annat kan jag skriva än att jag mår bättre än någonsin idag. Efter denna vecka på Åsa Folkhögskola så inser jag mer o mer att det ska en satans massa till för jag ska tappa det här........flytet.
Finns massor av superlativ att ta till men jag nöjer mig med det jag skrev.
Till att börja med när jag kommer fram, så står kursledaren på hållplatsen och väntar.
För om det var nåt som oroade mig så var det vart jag skulle hoppa av. Men det löste sig av sig självt.
Upp till receptionen och hämtade en nyckel, sen dags för lunch. Allt var så perfekt upplagt, från mottagandet till informationen om vad som skulle ske osv.
Efter lunchen så samlades vi i ett klassrum som för övrigt var detsamma hela veckan. Askul att se alla nya deltagare måste jag säga. Vi var typ 15 år neråt, och 15 år uppåt om jag räknar på 40 som ett medeltal, kanske något mer uppåt. Vanligtvis så börjar jag självsäkert för att sen dala lite fram till mellantiden, men inte da!
Dä bar å åk, som Ingemar Stenmark sa en gång i tiden, och det gjorde jag.
Givetvis så fick jag ögonspinn på en otroligt söt liten vacker kvinna, eller två kanske jag ska säga. Hur som helst så rusade jag ju inte fram och försökte attackera henne från alla håll och kanter, jag är ju fan gubbe, och som så många gånger förut, är inte dessa kvinnor inom "my range". Se men inte röra var det alltså som gällde. Jag hamnade bredvid en tjej från Sundsvall, en tjej som suckade ljudligt vilket jag frågade varför. Hon svarade att hon andades så??
Vi hade skitkul och vi blev så att säga "partners" då vi gjorde olika uppgifter. Kanonjobb gjorde vi enligt feedbacken vi fick så det stämmer självklart.
Intressanta uppgifter och för att inte tala om allt vi fick lyssna på av två gästpratare. Jag antecknade som en tok och det gick åt en hel del papper. Men tack vare det så har jag den informationen tillgänglig för mig själv och det finns en anledning till det också. Det var riktigt matnyttigt att vara där en vecka och jag hade gärna stannat en vecka till utan problem.
Vi var från Säffle, Halmstad, Borås, Lindormen, Sundsvall, Timrå och Skåne, jag tror jag fick med alla.
Det som är så fantastiskt magiskt är att det fanns inte på världskartan några otvivelaktig-heter om varandra, ja menar, ALLA funkade som om vi var handplockade.
Jag kan säga att jag blivit ännu klokare efter att ha samspråkat med dom alla. Jag har fått tips om hur andra föreningar sköter sin verksamhet och det skiljer sig en hel del vilket jag ska ta upp vid tillfälle med min förening. Allt bra är en skyldighet för oss att beakta. Sen kanske det inte går att genomföra detta i just min förening men det är en senare fråga.
Vi kom varandra mycket nära men hade ändå en integritet vilket gjorde att vi fann varandra. Kursledaren var riktigt rolig och han också bjöd på sig själv. Han hade en hel roligt att delge oss så vi har skrattat fantastiskt mycket i dagarna fem.
Efter lektionen så käkade vi-igen. Sen klockan 19 så var det samkväms träff och även detta var klockrent. Från att ha haft helger med diverse oönskade inslag till att få skratta från hjärtat var nog vad jag behövde. För jag kände någonstans att innan jag åkte så var jag kanske inte riktigt på topp, inget allvarligt, men inte på topp helt enkelt. Det gör ju att jag bevakar mig själv som en hök för nån jävla depression har jag ingen lust att gå in i igen. Det fanns mackor på dom här kvällarna också så nån nöd på mat det var det aldrig frågan om. Antar att vågen drog iväg några kilon men det gör mig bara gött tycker jag. Ska jag vara ärlig så åt jag för tre, he he he.
Maten var helt underbar och det lät jag kökspersonalen få veta.
Kanske skulle jag inte gått in i köket med min bistra min och säga-"Men va ä dä för mat ni serverar här!!!"
Men jag kunde ju inte hålla mig för skratt eller dölja det heller. Mitt ansikte avslöjade mig direkt.
Tisdag:
Samma sak. Upp och sen frulle, rena hotellfrullen förstås. Sen lektion igen där vi fortsatte från gårdagen med allmän information och lite upp-lägg och så där. Sen 10-fika med mackor, samma standard som förut. Sen gjorde vi uppgift fram till lunchen. En rejäl tallrik mat till att börja med, sen backade jag också självklart. Har bilder på i stort sett varje måltid vilket jag tyckte var en rolig sak att fota. Efterrätten!!! Fan, den får vi inte förbise, det var efterrätt efter varje måltid typ fromage, äppelkaka+vaniljsås, glass+chokladsås, rulltårta+specialgrädde,inlagda päron.....minns inte vad det var för sås till det men det är ju inte hela världen.
Sen va det 3-fika med en massa gott till där också. Klockan 17 så va det middagsdags. Alltså det var fläskkarré, kyckling, oxjärpar, fisk,gratänger, isterband och jag minns inte allt faktiskt. Åt gjorde jag däremot men det konstiga var att efter 19-fikat så var jag ändå hungrig omkring 22??
Märkligt alltså. Ja just det, om det inte var precis allt så var det bra nära i alla fall att det var ekologiskt. Ni vet sånt där som man får pynta mer för än det andra man normalt handlar.
Eleverna:
Vart tog dom typerna vägen som jag gick i skolan med? Dom stökiga, bråkiga med attityds problem?
Fanns inte ett spår av några sådana vilket jag inte gick omkring och letade efter, för dom brukar utmärka sig på alldeles egen hand. Inte ett dna-spår än gång efter den kategorin vilket jag blev glad över. Nej, istället lyste flitens lampa eller så hade eleverna lektion vilket även det var riktigt fint att få höra. Musiklinjen tänker jag då på förstås.
Mötte man dom i korridoren så hälsade dom artigt med ett "Hej" om än lite blygsamt, men det förstår man ju.
Den första talaren gav oss en lektion i hur man ska skriva texter. Vi fick veta hur vi ska använda ord och hur betydelsefulla dessa ord verkligen kan vara. Vad man inte bör skriva beroende på vilken person man är, tex en offentlig person.
Det handlade om-Tes, Premiss, Argument, Motargument, Sak-påstående Värdepåståenden, Värdeladdade ord, Försvagningsuttryck samt Attitydmarkörer. Jag ska naturligtvis inte gå in i detalj om det här ämnet då skulle ni kanske sluta läsa här och det är ju inte poängen med blogg en om jag säger så.
Men typ att jag "gled" igenom i plugget, jag vet inte hur, men jag lyckade få väldigt bra betyg i svenska grammatiken och mitt sätt att skriva berättelser på fast jag inte ens var intresserad.
Jag minns min obs lärare som hette Magnus Nilsson, tyvärr dog han på en klippavsats när ume-älven släpptes på för ett antal år sedan.Han hade tydligen en freestyle på sig så han hörde inte dånet, som förekommer själva vågen i älven så han drunknade antagligen. Det var på min födelsedag den 23 juni som detta hände för många år sedan. Första gången jag grät över att någon som jag tyckte väldigt mycket om bara försvann ur mitt liv. Jag minns när jag skrivit en uppsats som jag kallade för "Moped ligan", vilket var en sann historia, att Magnus började gråta efter bara några rader i min berättelse. Han var lyrisk över mitt sätt att framföra och skriva, att jag fångade läsaren osv osv. Jag tänkte ju bara att så måste han ju säga annars så kommer jag ju inte på nästa lektion.
Men jag har fått vansinnigt mycket positiv feedback och jag tror jag är ganska övertygad om att jag nog har den begåvningen att uttrycka mig i skrivna ord så andra får ut nåt av det.
EN ANNAN SAK TILL ER SOM TYCKER JAG ÄR A R R O G A N T ! ! !
Kursdeltagarna har inte sett ett enda spår av att det skulle vara så faktiskt. Då kan jag också upplysa er som tror det att jag verkligen lirkade med dom för att se om det som sade till mig var korrekt. DET VA DÄ!!!!
Oj, kom ifrån ämnet lite märkte jag.
Jo, sen pratade vi om att insändare, svara på insändare om vilka knep och fällor man kan använda sig av, och självklart det man ska akta sig för. Mycket matnyttigt alltså.
Sen fick vi varsin bok av denna man. Vi trodde det var bara en bok som vilken gåva som helst, men asch sune vad vi bedrog oss.
Han vill ju självklart att vi ska recensera boken och det på en A4 sida. Tack Ernst för den!!
Lajter!!
forts.följer....
Finns massor av superlativ att ta till men jag nöjer mig med det jag skrev.
Till att börja med när jag kommer fram, så står kursledaren på hållplatsen och väntar.
För om det var nåt som oroade mig så var det vart jag skulle hoppa av. Men det löste sig av sig självt.
Upp till receptionen och hämtade en nyckel, sen dags för lunch. Allt var så perfekt upplagt, från mottagandet till informationen om vad som skulle ske osv.
Efter lunchen så samlades vi i ett klassrum som för övrigt var detsamma hela veckan. Askul att se alla nya deltagare måste jag säga. Vi var typ 15 år neråt, och 15 år uppåt om jag räknar på 40 som ett medeltal, kanske något mer uppåt. Vanligtvis så börjar jag självsäkert för att sen dala lite fram till mellantiden, men inte da!
Dä bar å åk, som Ingemar Stenmark sa en gång i tiden, och det gjorde jag.
Givetvis så fick jag ögonspinn på en otroligt söt liten vacker kvinna, eller två kanske jag ska säga. Hur som helst så rusade jag ju inte fram och försökte attackera henne från alla håll och kanter, jag är ju fan gubbe, och som så många gånger förut, är inte dessa kvinnor inom "my range". Se men inte röra var det alltså som gällde. Jag hamnade bredvid en tjej från Sundsvall, en tjej som suckade ljudligt vilket jag frågade varför. Hon svarade att hon andades så??
Vi hade skitkul och vi blev så att säga "partners" då vi gjorde olika uppgifter. Kanonjobb gjorde vi enligt feedbacken vi fick så det stämmer självklart.
Intressanta uppgifter och för att inte tala om allt vi fick lyssna på av två gästpratare. Jag antecknade som en tok och det gick åt en hel del papper. Men tack vare det så har jag den informationen tillgänglig för mig själv och det finns en anledning till det också. Det var riktigt matnyttigt att vara där en vecka och jag hade gärna stannat en vecka till utan problem.
Vi var från Säffle, Halmstad, Borås, Lindormen, Sundsvall, Timrå och Skåne, jag tror jag fick med alla.
Det som är så fantastiskt magiskt är att det fanns inte på världskartan några otvivelaktig-heter om varandra, ja menar, ALLA funkade som om vi var handplockade.
Jag kan säga att jag blivit ännu klokare efter att ha samspråkat med dom alla. Jag har fått tips om hur andra föreningar sköter sin verksamhet och det skiljer sig en hel del vilket jag ska ta upp vid tillfälle med min förening. Allt bra är en skyldighet för oss att beakta. Sen kanske det inte går att genomföra detta i just min förening men det är en senare fråga.
Vi kom varandra mycket nära men hade ändå en integritet vilket gjorde att vi fann varandra. Kursledaren var riktigt rolig och han också bjöd på sig själv. Han hade en hel roligt att delge oss så vi har skrattat fantastiskt mycket i dagarna fem.
Efter lektionen så käkade vi-igen. Sen klockan 19 så var det samkväms träff och även detta var klockrent. Från att ha haft helger med diverse oönskade inslag till att få skratta från hjärtat var nog vad jag behövde. För jag kände någonstans att innan jag åkte så var jag kanske inte riktigt på topp, inget allvarligt, men inte på topp helt enkelt. Det gör ju att jag bevakar mig själv som en hök för nån jävla depression har jag ingen lust att gå in i igen. Det fanns mackor på dom här kvällarna också så nån nöd på mat det var det aldrig frågan om. Antar att vågen drog iväg några kilon men det gör mig bara gött tycker jag. Ska jag vara ärlig så åt jag för tre, he he he.
Maten var helt underbar och det lät jag kökspersonalen få veta.
Kanske skulle jag inte gått in i köket med min bistra min och säga-"Men va ä dä för mat ni serverar här!!!"
Men jag kunde ju inte hålla mig för skratt eller dölja det heller. Mitt ansikte avslöjade mig direkt.
Tisdag:
Samma sak. Upp och sen frulle, rena hotellfrullen förstås. Sen lektion igen där vi fortsatte från gårdagen med allmän information och lite upp-lägg och så där. Sen 10-fika med mackor, samma standard som förut. Sen gjorde vi uppgift fram till lunchen. En rejäl tallrik mat till att börja med, sen backade jag också självklart. Har bilder på i stort sett varje måltid vilket jag tyckte var en rolig sak att fota. Efterrätten!!! Fan, den får vi inte förbise, det var efterrätt efter varje måltid typ fromage, äppelkaka+vaniljsås, glass+chokladsås, rulltårta+specialgrädde,inlagda päron.....minns inte vad det var för sås till det men det är ju inte hela världen.
Sen va det 3-fika med en massa gott till där också. Klockan 17 så va det middagsdags. Alltså det var fläskkarré, kyckling, oxjärpar, fisk,gratänger, isterband och jag minns inte allt faktiskt. Åt gjorde jag däremot men det konstiga var att efter 19-fikat så var jag ändå hungrig omkring 22??
Märkligt alltså. Ja just det, om det inte var precis allt så var det bra nära i alla fall att det var ekologiskt. Ni vet sånt där som man får pynta mer för än det andra man normalt handlar.
Eleverna:
Vart tog dom typerna vägen som jag gick i skolan med? Dom stökiga, bråkiga med attityds problem?
Fanns inte ett spår av några sådana vilket jag inte gick omkring och letade efter, för dom brukar utmärka sig på alldeles egen hand. Inte ett dna-spår än gång efter den kategorin vilket jag blev glad över. Nej, istället lyste flitens lampa eller så hade eleverna lektion vilket även det var riktigt fint att få höra. Musiklinjen tänker jag då på förstås.
Mötte man dom i korridoren så hälsade dom artigt med ett "Hej" om än lite blygsamt, men det förstår man ju.
Den första talaren gav oss en lektion i hur man ska skriva texter. Vi fick veta hur vi ska använda ord och hur betydelsefulla dessa ord verkligen kan vara. Vad man inte bör skriva beroende på vilken person man är, tex en offentlig person.
Det handlade om-Tes, Premiss, Argument, Motargument, Sak-påstående Värdepåståenden, Värdeladdade ord, Försvagningsuttryck samt Attitydmarkörer. Jag ska naturligtvis inte gå in i detalj om det här ämnet då skulle ni kanske sluta läsa här och det är ju inte poängen med blogg en om jag säger så.
Men typ att jag "gled" igenom i plugget, jag vet inte hur, men jag lyckade få väldigt bra betyg i svenska grammatiken och mitt sätt att skriva berättelser på fast jag inte ens var intresserad.
Jag minns min obs lärare som hette Magnus Nilsson, tyvärr dog han på en klippavsats när ume-älven släpptes på för ett antal år sedan.Han hade tydligen en freestyle på sig så han hörde inte dånet, som förekommer själva vågen i älven så han drunknade antagligen. Det var på min födelsedag den 23 juni som detta hände för många år sedan. Första gången jag grät över att någon som jag tyckte väldigt mycket om bara försvann ur mitt liv. Jag minns när jag skrivit en uppsats som jag kallade för "Moped ligan", vilket var en sann historia, att Magnus började gråta efter bara några rader i min berättelse. Han var lyrisk över mitt sätt att framföra och skriva, att jag fångade läsaren osv osv. Jag tänkte ju bara att så måste han ju säga annars så kommer jag ju inte på nästa lektion.
Men jag har fått vansinnigt mycket positiv feedback och jag tror jag är ganska övertygad om att jag nog har den begåvningen att uttrycka mig i skrivna ord så andra får ut nåt av det.
EN ANNAN SAK TILL ER SOM TYCKER JAG ÄR A R R O G A N T ! ! !
Kursdeltagarna har inte sett ett enda spår av att det skulle vara så faktiskt. Då kan jag också upplysa er som tror det att jag verkligen lirkade med dom för att se om det som sade till mig var korrekt. DET VA DÄ!!!!
Oj, kom ifrån ämnet lite märkte jag.
Jo, sen pratade vi om att insändare, svara på insändare om vilka knep och fällor man kan använda sig av, och självklart det man ska akta sig för. Mycket matnyttigt alltså.
Sen fick vi varsin bok av denna man. Vi trodde det var bara en bok som vilken gåva som helst, men asch sune vad vi bedrog oss.
Han vill ju självklart att vi ska recensera boken och det på en A4 sida. Tack Ernst för den!!
Lajter!!
forts.följer....
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar