Efter dom två första inledande dagarna så var det nu dags för gäst nummer två att träda in i klassen. Min uppfattning efter någon timme eller så var att han var en snigel. Det fanns inget som kallades snabbhet i honom och jag började gäspa mer och mer. Men efter fikat så fick jag en helt annan inställning om honom. Så mycket kloka saker som han sa kan jag knappt återge men jag lovar att jag blev klokare.
Han framförde hur kroppsspråket kunde se ut och hur man ska använda ögonen för att hitta "trygghet" ibland dom som lyssnar på mitt framförande. Jag berättade att då jag föreläste för några år sedan så var det helt naturligt att innan sessionen började så pratade jag med elever som skulle sitta bland åhörarna. DET var en perfekt metod att finna trygghet då man talade, något jag inte tänkt på men på nåt sätt ändå känt. Det handlade om att sätta ord på känslan jag ändå hade. Det handlade om hur man skulle fånga in lyssnarna och låta dom "vara med" i det jag ville förmedla. Comfortzone, jag kan inte förklara det på annat sätt.
Sen lät han oss komma med lösningar på en massa saker och ta mig satan alltså, alla i gruppen kom på en massa nyttigt på dom frågor vi besvarade. Det är helt sjukt egentligen hur stor inverkan en grupp på några personer kan få fram så bra lösningar och då är vi på kurs för att lära.
Personer som var totalt ovilliga att ens prata i gruppen blommade ut och verkligen gjorde sitt bästa. Så avslutade vi gruppen, sen mat och kvällsmat så jag trodde jag skulle spy, men såååååå förbannat gött det va alltså.
Torsdag:
Mannen från Säffle kläckte en idé om hur vi skulle komma vidare i gruppen och få lite självinsikt om olika saker vi kunde snacka om. Jag måste skriva att han och jag verkligen fann varandra duktigt och dessa möten är så oerhört viktiga att behålla. Så L-G, jag ska komma till er inom kort för jag vill verkligen ha dig kvar i mitt liv som min vän.
Han gav mig en massa olika vinklar som jag inte tänkt på förut. Skapade frågeställningar jag ska ta upp i min förening.
Men.....det jag skulle skriva var att han också gav förslaget om att alla vi skulle skriva ett ämne som vi sedan skulle dra slumpmässigt och sen prata omkring i 2 minuter. 90 % suckade tungt och man verkligen såg ogillandet hos dom. Men man eller mus va det som gällde så det vara bara att sätta igång att snacka. Själv fick jag "skivstång" som ämne och jag har ju tränat en hel del men jag trodde inte att det skulle vara så invecklat att prata om föremålet. Men det var det alltså en liten plump men jag fixade det ändå.
Man såg riktigt skräcken i ögonen på många personer men gruppsamverkan fick även dessa att verkligen våga. Vi uppskattade ärligt deras försök även om det var mindre bra så att säga. Detta uttalande kan verka konstigt för det är ju faktiskt kritik mot andra och kan verka som om jag är bättre an dom, men vänta lite med att döma.
Fredag:
Dagen började med samma övning som dagen innan med den skillnaden att vi nu fick välja ämne. Herre gud vilken skillnad alltså. ALLA pratade vitt och brett om det ämne som dom kunde och det var roliga inslag, allvarliga och personliga saker. Även kursledaren var helt fantastisk och det skriver jag från mitt hjärta då vi alla var av samma åsikt. Han hade en hel del att berätta och bjöd på sig själv till 100 %, jag bara älskar sådana personer för dom är som jag, totalt ärliga. Kan det vara mer inspirationsmotiverande än en sådan personlighet?
Lajter!
Han framförde hur kroppsspråket kunde se ut och hur man ska använda ögonen för att hitta "trygghet" ibland dom som lyssnar på mitt framförande. Jag berättade att då jag föreläste för några år sedan så var det helt naturligt att innan sessionen började så pratade jag med elever som skulle sitta bland åhörarna. DET var en perfekt metod att finna trygghet då man talade, något jag inte tänkt på men på nåt sätt ändå känt. Det handlade om att sätta ord på känslan jag ändå hade. Det handlade om hur man skulle fånga in lyssnarna och låta dom "vara med" i det jag ville förmedla. Comfortzone, jag kan inte förklara det på annat sätt.
Sen lät han oss komma med lösningar på en massa saker och ta mig satan alltså, alla i gruppen kom på en massa nyttigt på dom frågor vi besvarade. Det är helt sjukt egentligen hur stor inverkan en grupp på några personer kan få fram så bra lösningar och då är vi på kurs för att lära.
Personer som var totalt ovilliga att ens prata i gruppen blommade ut och verkligen gjorde sitt bästa. Så avslutade vi gruppen, sen mat och kvällsmat så jag trodde jag skulle spy, men såååååå förbannat gött det va alltså.
Torsdag:
Mannen från Säffle kläckte en idé om hur vi skulle komma vidare i gruppen och få lite självinsikt om olika saker vi kunde snacka om. Jag måste skriva att han och jag verkligen fann varandra duktigt och dessa möten är så oerhört viktiga att behålla. Så L-G, jag ska komma till er inom kort för jag vill verkligen ha dig kvar i mitt liv som min vän.
Han gav mig en massa olika vinklar som jag inte tänkt på förut. Skapade frågeställningar jag ska ta upp i min förening.
Men.....det jag skulle skriva var att han också gav förslaget om att alla vi skulle skriva ett ämne som vi sedan skulle dra slumpmässigt och sen prata omkring i 2 minuter. 90 % suckade tungt och man verkligen såg ogillandet hos dom. Men man eller mus va det som gällde så det vara bara att sätta igång att snacka. Själv fick jag "skivstång" som ämne och jag har ju tränat en hel del men jag trodde inte att det skulle vara så invecklat att prata om föremålet. Men det var det alltså en liten plump men jag fixade det ändå.
Man såg riktigt skräcken i ögonen på många personer men gruppsamverkan fick även dessa att verkligen våga. Vi uppskattade ärligt deras försök även om det var mindre bra så att säga. Detta uttalande kan verka konstigt för det är ju faktiskt kritik mot andra och kan verka som om jag är bättre an dom, men vänta lite med att döma.
Fredag:
Dagen började med samma övning som dagen innan med den skillnaden att vi nu fick välja ämne. Herre gud vilken skillnad alltså. ALLA pratade vitt och brett om det ämne som dom kunde och det var roliga inslag, allvarliga och personliga saker. Även kursledaren var helt fantastisk och det skriver jag från mitt hjärta då vi alla var av samma åsikt. Han hade en hel del att berätta och bjöd på sig själv till 100 %, jag bara älskar sådana personer för dom är som jag, totalt ärliga. Kan det vara mer inspirationsmotiverande än en sådan personlighet?
Lajter!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar