27 oktober 2012

Nedräkningen har börjat....

Med det menar jag att det snart är dags igen för en down period. Känner att den är igång redan, men jag vill inte.
Hur som helst så var jag hos diabetesläkaren igår. Jag var fullt medveten om att hon inte skulle vara så där över entusiastisk över mitt socker. Men fan, det finns ett värde som ska ligga på 26-46, eller åt det hållet. Jag hade 133!!!!
Inte så konstigt att mina fötter håller på att lämna in egentligen. Ingen känsel ovanpå fötterna. Hon petade med nån grej men jag kände inget. Inte heller hörde jag nåt i fötterna!?!?

Låter det konstigt?
Det är inte så konstigt egentligen. Dom en stäm gaffel och knackar till med, sen sätter dom skaftet mot en led på tån tex. Då ska jag kunna känna vibbarna vilket jag inte gjorde. Bekymmersamt då det är ett riktigt illavarslande tecken för den här sjukdomen.
Nu har jag i alla fall legat i som satan med att sticka mig i fingrarna och kollat sockret, vilket till en början var katastrofalt milt sagt.
Jag har fått ner eländet ordentligt så nu ligger jag på underbara 4-7 vilket är kanon. Ett elände att hålla koll på allt jag äter och dricker för om jag har dåligt med pengar så blir ju kosten därefter. Nu har jag i alla fall öppnat ögonen och handlat in mat som är vettig, hoppas jag.

Hissen som är på väg till källarplanet har tillfälligt stannat upp av ren viljekraft. Jobbigast är ju alla tankar jag tar itu med, eller drömmarna jag har på nätterna också för den delen. Jag bara ska vända trenden, och jag ska göra det NU, inte sen, då är det för sent.
Idag ska jag städa av lite hemma, fortsätta ska det vara förresten. Det är rörigt som satan i skallen, i lägenheten. Lättast är att ta itu med lägenheten vilket jag då har gjort. Hög musik tar bort alla ljuden som surrar i skallen och det är bra det. Synd det inte tar väck oron också.
Jag vill inte vara som jag mår heller för det tar livslusten av mig då jag ser mig i spegeln. Normalt brukar en blick i den leda till ett rejält as-garv  men om jag tar en promenad straxt så kanske jag piggnar till och till och med ler lite åt eländet jag ser i spegeln.
Just det ja, fick veta att min hepatit C har läkt ut sig självt till 66% och det blev jag ju lite glad över. Så jävla gött att slippa interferon-behandlingen, för den mina damer och herrar, är jävlar ingen dans på rosor att gå igenom har fått höra från andra som genomgått den. Alltid nåt att glädja mig över förresten. Annars är ju vintern i antågande och så även julen. En bov i mitt liv som jag hoppas förvandla till mer positivt än tidigare. Förra året var ju fint måste jag säga. Men att tex haka på till ett julbord är ju riktig höjdare för humöret, i alla fall för mitt. samma i år igen och då ska vi äta på soliden, där jag var några dagar i somras. Kommer bli spännande.
Lajter!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Om mig


Använt droger i 23 år men bestämde mig för att lägga av med det i Januari den 5 2008. Har varit drogfri sedan dess och uppfyllt en del av mina mål. Läs i bloggen.....

Etiketter