Det började för några veckor sen då jag var på Oset med några vänner och grillade och drack öl. När alkoholen tagit sig in i skallen på oss så var det ju självklart dags för fylle snack och sentimentalitet. Innebär alltså att någon sätter igång och mal om samma saker hela hela tiden, och så gråts det, sen mals, osv. Jag är ju så att jag kan lyssna och lyssna och komma med förslag eller va fan som helst bara det inte spårar ur. Men jag har ju inget tålamod om än att det blivit massor mycket bättre på senare tid.
Det finns nog bara en som jag känner som skulle kunna göra som jag gjorde den gången och det var att få människan att vakna till och släppa det som den tjötade om. Efter kanske 6-7-8 timmar så är det inte roligt längre. Men jag vet att lyssna är något jag har svårt för då jag är full det har nog alla människor som defekt. Hur som helst så handlade det hela om en död farsa, att han var saknad av personen ifråga. Det ska gudarna veta att ingen hade en chans att undkomma det här men jag sa som jag tyckte senare sen, att nu får du för fan klippa navel strängen och gå vidare i livet. Även om det gjorde ont när jag sa så blev resultatet att personen tjöt vidare. Var fyllesjuk någon dag eller två men ringde mig sen och bar om ursäkt för sitt beteende. Jag hade däremot inget att be om ursäkt för ansåg jag för jag står för det jag säger, alltid gjort det. I alla fall så hade personen vänt på allt och fattat själva grejen med det jag sa och faktiskt tackade mig för det jag sagt. Allt var okej, jag hade inte ett dugg mot personen men jag förklarade att jag tycker det var lite väl lågt att attackera mig på det sätt som skedde. Personen hade slut på ord så då kastade personen ur sig något i stil med- Att min farsa misshandlade mig under uppväxten bla bla bla. ALLT för att försöka såra mig duktigt, en dåres handling tycker jag. Hur som helst så försökte bara att få någon att förstå att man inte kan hänga kvar i det tillståndet som den va i utan det måste till något som gör förändring, alltså raka meningar. Han är död, för fan ingen blir hjälpt av att sörja varje gång på fyllan som om det var igår han gick bort. Det är min åsikt men jag är ju inte som "alla" andra heller.
Jag hade absolut inget agg för det jag sa det var riktigt hårda ord men ärliga.
Igår så var jag där och hade inhandlat ett flak bärs. Jag var inte direkt sugen heller men jag drog en grogg på redbull och vodka så den satt som en fläskläpp.
Helt plötsligt så säger samma person nåt i stil med att-Går det eller om det Det går inte att lita på dig. Sen fortsätter det med att personen känner sig rädd för mig?????
Ovanpå det så drar människan in en annan person och kallar sig för VI.
Jag blev helt chockad över det här.
Personen ville "prata ut",.....igen, men jag ville inte det med tanke på förra gången och hur det gick. Som vanligt så kläcktes det saker som inte kan ha varit roligt att inse till idag. Jag får ett sms där det bes om ursäkt än en gång för det sas igår.
Men hallå för faaaaan.
Har man snackat i nyktert tillstånd och kommit överens om att vi glömmer det, då ska det va det också. Men inte det heller. Nää, jag får helt enkelt inse att jag inte passar in någonstans. Det jag säger, det står jag för och det är det som gäller oavsett om jag har druckit öl eller inte.
Är det något allvarligt fel i mitt huvud, vad är det jag missar egentligen???
Ska jag bli som dom som jag ogillar och börja snacka skit istället??
Jesus alltså, hade det här inträffat för några år sedan då hade jag definitiv inte backat utan satt igång ett jävla härj. Jag blir förvirrad över hela saken men har insett att jag inte kan i dagsläget bara strunta i det som hänt utan jag tar en paus från det här.
Det som verkligen stör mig är att jag ska egentligen inte reagera som jag gjort, men jag har sagt det massor av gånger förr, att jag behöver inte ens vara närvarande för att folk ska prata om mig?
Alltså har jag ett mer intressant liv än dom eftersom dom snackar om mig istället för till mig. Det fenomenet är mer regel än undantag i knarkkretsarna och det trodde jag att jag flyttat ifrån.
Hua, jag bara vill åka ner till Linnéa och familjen där nere och ladda om batterierna.....får fixa det på något sätt.
Lajter!
Det finns nog bara en som jag känner som skulle kunna göra som jag gjorde den gången och det var att få människan att vakna till och släppa det som den tjötade om. Efter kanske 6-7-8 timmar så är det inte roligt längre. Men jag vet att lyssna är något jag har svårt för då jag är full det har nog alla människor som defekt. Hur som helst så handlade det hela om en död farsa, att han var saknad av personen ifråga. Det ska gudarna veta att ingen hade en chans att undkomma det här men jag sa som jag tyckte senare sen, att nu får du för fan klippa navel strängen och gå vidare i livet. Även om det gjorde ont när jag sa så blev resultatet att personen tjöt vidare. Var fyllesjuk någon dag eller två men ringde mig sen och bar om ursäkt för sitt beteende. Jag hade däremot inget att be om ursäkt för ansåg jag för jag står för det jag säger, alltid gjort det. I alla fall så hade personen vänt på allt och fattat själva grejen med det jag sa och faktiskt tackade mig för det jag sagt. Allt var okej, jag hade inte ett dugg mot personen men jag förklarade att jag tycker det var lite väl lågt att attackera mig på det sätt som skedde. Personen hade slut på ord så då kastade personen ur sig något i stil med- Att min farsa misshandlade mig under uppväxten bla bla bla. ALLT för att försöka såra mig duktigt, en dåres handling tycker jag. Hur som helst så försökte bara att få någon att förstå att man inte kan hänga kvar i det tillståndet som den va i utan det måste till något som gör förändring, alltså raka meningar. Han är död, för fan ingen blir hjälpt av att sörja varje gång på fyllan som om det var igår han gick bort. Det är min åsikt men jag är ju inte som "alla" andra heller.
Jag hade absolut inget agg för det jag sa det var riktigt hårda ord men ärliga.
Igår så var jag där och hade inhandlat ett flak bärs. Jag var inte direkt sugen heller men jag drog en grogg på redbull och vodka så den satt som en fläskläpp.
Helt plötsligt så säger samma person nåt i stil med att-Går det eller om det Det går inte att lita på dig. Sen fortsätter det med att personen känner sig rädd för mig?????
Ovanpå det så drar människan in en annan person och kallar sig för VI.
Jag blev helt chockad över det här.
Personen ville "prata ut",.....igen, men jag ville inte det med tanke på förra gången och hur det gick. Som vanligt så kläcktes det saker som inte kan ha varit roligt att inse till idag. Jag får ett sms där det bes om ursäkt än en gång för det sas igår.
Men hallå för faaaaan.
Har man snackat i nyktert tillstånd och kommit överens om att vi glömmer det, då ska det va det också. Men inte det heller. Nää, jag får helt enkelt inse att jag inte passar in någonstans. Det jag säger, det står jag för och det är det som gäller oavsett om jag har druckit öl eller inte.
Är det något allvarligt fel i mitt huvud, vad är det jag missar egentligen???
Ska jag bli som dom som jag ogillar och börja snacka skit istället??
Jesus alltså, hade det här inträffat för några år sedan då hade jag definitiv inte backat utan satt igång ett jävla härj. Jag blir förvirrad över hela saken men har insett att jag inte kan i dagsläget bara strunta i det som hänt utan jag tar en paus från det här.
Det som verkligen stör mig är att jag ska egentligen inte reagera som jag gjort, men jag har sagt det massor av gånger förr, att jag behöver inte ens vara närvarande för att folk ska prata om mig?
Alltså har jag ett mer intressant liv än dom eftersom dom snackar om mig istället för till mig. Det fenomenet är mer regel än undantag i knarkkretsarna och det trodde jag att jag flyttat ifrån.
Hua, jag bara vill åka ner till Linnéa och familjen där nere och ladda om batterierna.....får fixa det på något sätt.
Lajter!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar