09 augusti 2012

To be a friend?

Idag har jag verkligen utmanat detta begrepp genom att föreslå krav. Detta var ju absolut inte nåt som den drabbade fattade i första momentet utan det krävdes en förklaring från mig först. Ändå....så ballar hen ur något så radikalt omkring 22.00 efter att ha dragit i sig en lite absolut vodka. Jag vet att jag var provocerande då jag satte hen på sängkanten men så är ju tuff vänskap. Jag var tvungen att veta vad hen tyckte om vissa saker. Bara för man är ung så kan men inte utmana en erfaren man som mig som definitivt inte köper vilken ursäkt som helst utan det är bara sanningen som påverkar. Hur som helst så avslutades det hela med att jag fick ta mig hem till mig, hen blev så laddad att han började ha sönder saker i sin lägenhet så det blev lite spänt minst sagt mellan oss. Det absolut värsta som man kan göra då man känner någon form av underlägsenhet är att utmana mig i det, eller utmana mig till att slåss. Nu blev det det sistnämnda så jag frågade om han ville jag skulle gå?
Det ville han uppenbarligen så han visade detta genom att kasta prylar mot fönstret, och genom att slå sönder sitt tangentbord. Barnsligt så det förslå, och jag sa det också, men hen ville inte lyssna på det örat. Imorgon kommer hen att ångra detta tilltag hoppas jag i alla fall, men det är inte lätt att förlåta. Hen fick vissa krav att genomföra i och med sin avstängning så det kommer att hänga över huvudet på hen ett tag. Jag har dessutom ett ansvar som vice ordförande att se till att kraven också efterlevs.
Jag har också en gräns baserat på erfarenhet som jag kommer att berätta för hen då jag träffar han nästa gång. Min erfarenhet är att man kan inte dribbla hur länge som helst med en person som inte vill förändra sig, eller jag vet att det inte kommer funka, punkt.
Så jävla synd hela skiten, men jag har erfarenhet av detta så jag kan ta ett beslut även om det gäller en nära vän vilket det gör denna gång. Jag ställde frågor som kanske överrumplade honom efter mötet men dom var ärliga, fruktansvärt ärliga också, sånt gör ont.
Jag har lärt mig att även om det är min bästa vän så har frågorna ringa betydelse egentligen. OM jag påtalar detta så anser jag att ger människan en chans att vara ärlig, men henm väljer att INTE vara det utan börjar kasta saker omkring sig. För en normal människa så blir detta katastrof, för mig en påminnelse att jag gjort exakt samma sak tidigare i mitt liv. Hade någon, vem som helst egentligen gett mig frågan vad som var fel hade jag tagit den chansen och gett korrekt svar. Men det är hur jag fungerar. Vilket inte gäller som basmall.
Imorgon tänkte jag fara ner till motala och träffa min dotter och alla andra jag verkligen älskar i den stan. Jag ser det som semester, äntligen.
Lajter!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Etiketter