Fiskmåsar, ett jävla onödigt djur.

Jag kan inte rå för det alltså, men efter att ha hört en fiskmåsunge gapa i flera timmar så vill jag bara ha ihjäl den. Den sitter straxt utanför någonstans och bara låter fördjävligt i en halvtimme, sen är den förhoppningsvis tyst lika länge innan nästa förbannade serenad med exakt samma förbannade gälla gnisslande igång igen. Nu regnar det, men så fort det slutar så börjas det om igen och igen och igen.
Det var inte länge sen som jag var på väg till affären då jag såg den lilla skiten på trottoaren och skulle det vara idag så hade jag kickat ihjäl den, tagit böter om det vore så och bara njutit. Det löser inte problemet det fattar jag själv, men för stunden gör det det.
Mitt humör börjar skifta känner jag. Det beror lite på en händelse som kunde ha undvikits, dock inte av mig, men som faller tillbaka på mig och då 'är jag fan oskyldig. Ingenting har uttalats om detta men som jag skrivit förr, jag är expert på att läsa av vibbar och först fattade jag inte vad det handlade om, bara att DET var nåt.
Nu vet jag, och det känns inte okey att det inte sägs nåt om det, men jag har inget med det att göra så jag väljer att rida ut stormen.
Att ha detta i huvet, en fiskmåsjävels gnisslande, och så rastlöshet gör det lite mer komplicerat att bara släppa. Hoppas att det hjälper att skriva om det här fast än att det är kryptiskt.
Lajter!