14 juli 2012

Du är en pundare va?

- Varför frågar du så, frågade jag tillbaka.?


-Jag vet faktiskt inte fick jag som svar Fick bara för mig att fråga det.


-Intressant, sa jag. Lyssna nu, OM man ställer en sådan fråga till en totalt okänd människa som kommer ut ur en port så bör, eller måste det till någon triggare.
JAG är personligen väldigt angelägen om att få veta vad som triggar igång en person att ställa en sån fråga. Men Du har rätt. Jag har pundat som du kallar det, men gör inte det längre.


Hans kompis kommer fram och ursäktar sin kompis vilket inte behövdes för han var trevlig och uppförde sig trots att han var berusad.


-Amen jag ber om ursäkt, men jag vet inte vart det kom ifrån fortsatte han. Bäst vi går nu....Ha en trevlig kväll.




I hans värld så var det bara detta korta ögonblick, men i min värld satte det igång en massa obehagliga tankar. Jag bestämde mig för att ta en runda på stan vilket jag gjorde. Kände/känner mig väldigt ledsen, har ångest som fan. Jag kommer aldrig ifrån detta med att alla ser att jag knarkat/pundat. Tredje gången det händer och jag som varit flitig inom NA minns när det var en som påpekade för mig att du har svans.
Ni hör/läser själva att det är nåt fel på människan. Sen kom det ännu en som sa samma sak, jag har svans.
Jag vet ju att jag inte har det så jag vände mig aldrig om för att kolla efter, då skulle jag känt mig rejält dum.
Det kommer ytterligare personer som påpekar att det nog är dags att vända mig om och kolla efter vilket jag gör också. Det finns ingen svans självklart.
Sensmoralen är att det dom egentligen påpekade var att jag skulle se på mig själv, hur jag agerade, pratade, gav råd osv.
Absolut, jag köpte hela paketet med hull och hår och gjorde förändringar hos mig själv.


Jämför jag det här med dagens situation så betyder det att mitt utseende inte är okej fast så många människor säger detta. Alltså snackar dom enbart skit enligt min nya inställning.
Det finns bara ett par alternativ kvar att prova. Plastikoperation, visst men vem betalar det?
Flytta ut i skogen och bara använda mat som körs hem.
Hoppas innerligt att jag inte vaknar imorgon, det skulle vara det bästa alternativet.
Eller acceptera skiten och knalla vidare i livet.


Vilket av alternativen jag väljer så kommer jag ändå känna att jag "syns".
Jag funderar på om det verkligen varit värt all den jävla skit jag genomgått och stått ut med för att få det såhär.
Det funkar ju inte att säga att jag ska ge det mer tid, eller "släpp det där, det ordnar sig". Säkert, ordnar sig, vem fan ska då ta över istället för mig?
Kanske en snyggare variant av mig....eh...f...an, JÄVLA SKIT ALLT BLIVIT----IGEN!!!!
Lajter!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Etiketter