Jupp,det är alldeles horribelt så illa det är med händelser i mitt liv.Men just som man äntligen tror att allt helvete har löst sig så kommer det självklart en ny överraskning. Jag fick inga pengar förra månaden fast jag var rätt övertygad om att det skulle ramla in omkring 27:e.Brukar aldrig slå fel,eller hm, då jag bodde i ett annat län så funkade allt smärtfritt vilket är en stor stor bit i mitt agerande och mående att saker funkar.
När allt funkar så mår jag så jäkla bra inombords och jag är i harmoni och allt det där. Skrattar och spexar och jag sätter spår efter vad jag den senaste tiden fått höra av människor- Den gamle Johnny, jag vill att du ska vara som du var förra året.......finns det dom som säger. Och min längtan att vara "den" killen är olidlig, när jag är själv, alldeles ensam hemma i mitt skal, där inga andra får komma in, bara då jag vill. Nu är det ju såhär att jag har ensam tid i överflöd egentligen. Visst, jag gör mina utspel och festar till emellanåt, men sen så blir det inte mer än så. Vi kan ta idag tex, vackert väder, fiskelyckan hägrar så jag ville fiska vilket det finns många platser göra på här i stan.
Försökte få tag i någon som hade samma lust som jag men inte fan hittade jag någon.Det var så illa så jag inte ens fick svar av dom jag ringde så alltså blev det inget fiske, trist.
Istället ringde jag till F,K och socialen för att få klarhet i varför socialen skulle ha ytterligare 7500 kr???
Jodå, ni läser alldeles rätt......
Nu minns jag inte i detalj alla siffror, det spelar ingen roll i alla fall, för det papper som jag fick i veckan hade jag fått en gång innan också att dom skulle dra 7500 kr och det var INNAN jag ens fick se några retroaktiva pengar. Klart som satan att jag förutsätter att socialen och FK samtalar med varandra, det ar det jag trodde i alla fall. Hur eller hur så är det ju helt jangtilt att det är semester i samband med det här. 1554 kr fick jag 2 juli vilket jag fick ett sms om som sa detta. Alltså, den chock jag får alltså, känner hur jag blir helt kall i kroppen. All förtvivlan spinner igång igen,alla tankar, all självanklagelse jag riktar mot mig själv. Hur kan "du"(jag alltså), vara så jävla korkad att jag tror att mitt förbannade liv verkligen höll på att vända till det positiva nu efter allt som varit.
"Men för fan knarkar´n, villllket gnäll det är på dig"
Det är ju antingen gnäll och tyck-synd-om-mig-för-alla-är-dumma-mot-mig syndrom som gäller eller alternativ två. Jag är spyfärdig på hela skiten vilket också märks tydligt i mitt sätt att vara på. Antisocial, skiter i tider jag måste gå till......låser in mig själv och frossar i självömkan om vilket offer jag är.
Alltså jag känner när det är på väg åt helt fel håll och det är det verkligen precis just idag och det kan sluta riktigt fel vet jag. Men som sagt, jag försöker verkligen att prata med människor i min närhet men jag har tydligen taskig tajming eller nåt för resultatet är noll.
Socionomen i Motala som talade om resultatet från min psyk utredning då jag var omkring 8-10 år gammal vilket var att jag var över genomsnittet intelligent, samt att jag trodde för mycket om mig själv.
Det här fick jag veta då jag var runt 40 år.
Träffsäker diagnos tänker jag ............
Lajter!!!
När allt funkar så mår jag så jäkla bra inombords och jag är i harmoni och allt det där. Skrattar och spexar och jag sätter spår efter vad jag den senaste tiden fått höra av människor- Den gamle Johnny, jag vill att du ska vara som du var förra året.......finns det dom som säger. Och min längtan att vara "den" killen är olidlig, när jag är själv, alldeles ensam hemma i mitt skal, där inga andra får komma in, bara då jag vill. Nu är det ju såhär att jag har ensam tid i överflöd egentligen. Visst, jag gör mina utspel och festar till emellanåt, men sen så blir det inte mer än så. Vi kan ta idag tex, vackert väder, fiskelyckan hägrar så jag ville fiska vilket det finns många platser göra på här i stan.
Försökte få tag i någon som hade samma lust som jag men inte fan hittade jag någon.Det var så illa så jag inte ens fick svar av dom jag ringde så alltså blev det inget fiske, trist.
Istället ringde jag till F,K och socialen för att få klarhet i varför socialen skulle ha ytterligare 7500 kr???
Jodå, ni läser alldeles rätt......
Nu minns jag inte i detalj alla siffror, det spelar ingen roll i alla fall, för det papper som jag fick i veckan hade jag fått en gång innan också att dom skulle dra 7500 kr och det var INNAN jag ens fick se några retroaktiva pengar. Klart som satan att jag förutsätter att socialen och FK samtalar med varandra, det ar det jag trodde i alla fall. Hur eller hur så är det ju helt jangtilt att det är semester i samband med det här. 1554 kr fick jag 2 juli vilket jag fick ett sms om som sa detta. Alltså, den chock jag får alltså, känner hur jag blir helt kall i kroppen. All förtvivlan spinner igång igen,alla tankar, all självanklagelse jag riktar mot mig själv. Hur kan "du"(jag alltså), vara så jävla korkad att jag tror att mitt förbannade liv verkligen höll på att vända till det positiva nu efter allt som varit.
"Men för fan knarkar´n, villllket gnäll det är på dig"
Det är ju antingen gnäll och tyck-synd-om-mig-för-alla-är-dumma-mot-mig syndrom som gäller eller alternativ två. Jag är spyfärdig på hela skiten vilket också märks tydligt i mitt sätt att vara på. Antisocial, skiter i tider jag måste gå till......låser in mig själv och frossar i självömkan om vilket offer jag är.
Alltså jag känner när det är på väg åt helt fel håll och det är det verkligen precis just idag och det kan sluta riktigt fel vet jag. Men som sagt, jag försöker verkligen att prata med människor i min närhet men jag har tydligen taskig tajming eller nåt för resultatet är noll.
Socionomen i Motala som talade om resultatet från min psyk utredning då jag var omkring 8-10 år gammal vilket var att jag var över genomsnittet intelligent, samt att jag trodde för mycket om mig själv.
Det här fick jag veta då jag var runt 40 år.
Träffsäker diagnos tänker jag ............
Lajter!!!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar