17 september 2011

Hej och Hå, nu går det bra för Herr Andersson.

Jädrar vad jag känner mig kreativ och full av förväntningar. Jodå, ni läste helt rätt, det är exakt så jag känner det. Ny och ovanlig känsla, men jag känner ändå igen den. Förra året då jag avtjänade mitt straff så hade jag en hel dag där jag var lycklig.Jadå, det är helt sant men kanske lite svårt att ta till sig. Jag minns den dgaen väldigt väl, som om den var igår. Om man tänker på situationen jag befann mig i så är det nog sällsynt att ha denna känsla. Jag har absolut ingen aning om vad som gjorde att den infann sig, men jag vet i alla fall att jag vill ha mer av den.
Jag är nästan där nu. Eftersom jag så gärna vill ha den igen så är jag vaksam på själva inledningen och jag hoppas att jag hushåller med energin den för med sig.
Jag vet att det finns ett par personer som har en stor roll i detta bl a min så kallade sambo, och min bästa vän Pär, samt en handläggare på "huset" som självklart är en kvinna.
Jag är inte förälskad i henne, men hon ger mig så mycket så jag inbillar mig att jag kan göra vad jag vill. Det är nog en alldeles korrekt uppfattning jag fått,tro mig, jag har analyserat det här som en idiot. Till slut så fattade jag att det var alldeles onödigt att ens försöka analysera situationen. Hepp o hopp så föll det på plats. Varför gör jag om samma sak och förväntar mig ett annat resultat?
Självklart för jag är en beroendeperson. Jag är beroende av att ha kontroll över mitt sätt att vara på, beroende av vad människor faktiskt har för uppfattning om mig osv.
Men för fan släpp det där intalade jag mig själv, spelar ingen roll att jag vänder ut och in på mig själv. Dom jag träffar får sin uppfattning/bild av mig då vi råkar stöta på varandra. Ett exemel: En tjej på "huset" undrade om jag kunde avgöra om hennes avgassystem gick att laga eller måste bytas ut och hur mycket det skulle kosta?
Jag kan ju det här så jag kollade på nätet vad det skulle kosta grovt räknat. Hon sa att hon kunde betala mig "svart"????
Men hallå, jag gör det jättegärna gratis, varför ska ja´g ha betalt när jag vet att vi egentligen sitter i samma situation.
Nä, hon är fenomenal på att baka så en stor påse med nybakade bullar tyckte jag hon kunde ordna till oss. Med oss menar jag att en annan vän har körkort och dom verktygen som jag behöver så han och jag beslutade att vi gör det tillsammans efter lönedag. Förr i tiden så var jag noga med att få betalt för dom tjänster jag utförde eftersom jag kännt att en del personer satt det i system att utnyttja dom om är vänliga och snälla.
Men inte här i min nya stad Örebro. Nä, jag tänker helt enkelt bara ge så mycket jag kan till dom som behöver min hjälp, mina råd, eller bara vill prata.
Jag vill inte skryta, men jag har faktiskt hjälpt ett par stycken bara genom att skrive min blogg. Den tacksamhet som ddet inbringade ägnade jag väl ingen tanke åt då det hände. Idag inser jag att jag faktiskt hjälpte dessa att komma vidare i livet. Hur många kan säga det helt ärligt??


Jag är aktiv medlem i Fontänhuset här i Örebro. Jag kommer bli aktiv, alternativt invald i styrelsen i något som heter RSMH. Riksförbundet för psykisk och menatl hälsa. Min kusin puschar på mig om det här men jag har lyssnat och inte gett varken ja eller nej som svar för att jag inte riktigt satt mig in i situationen när det gäller den här föreningen. Tro mig, snart kommer jag skriva om hur jag tait mig in i denna struliga förening och berätta om hur jag tänkt att det ska fungera osv. Föreningen har god ekonomi och strålande förutsettningar att verkligen fungera om man bara vill lägga ner energi. Jag har energin, men ordföranden som finns är inte 100 % fungerande då han har psykiska problem för närvarande.
Han är min vän och jag känner att jag kanske bör ta upp med honom att jag finns tillgänglig att ta hans plats och försöka styra upp det hela till en fungerande organisation. Jag är totalt grön på det här området, men jag har viljan att ge det en chans. Det skulle visserligen stå massor på spel och jag kanske skulle hamna i stressade situationer. Det är inget jag vet, men absolut villig att pröva.
Jesus vad inlägget blev långt, slutar här och ger mig själv en klapp på axeln och faktískt inser att jag på 2 månader tagit mig ur en duktig depression, fått lägenhet, fått möbler av mina nya vänner, och i nuläget har en gynnsam position till att göra något väldigt bra för mig OCH för andra människor som jag bryr mig om.
Fan Johnny, det här trodde Du inte om dig själv för ett par månader sedan då allt var svart och självmord var mer närvarande än frånvarande.
Tackar min kusin och hennes energi och engagemang, mina nya vänner som tog mig för den jag är idag och inte som jag varit. Min söta Jenny som varit deär n som jag haft mest respekt för och som jag lyssnat mycket på. Hon är såååå jäkla underbar alltså. Viktor som funnits där som ett stöd och nån att snacka med då jag mått totalt asdåligt. Han är ju en riktig energikälla även om jag haft honom som en mindre bank, nån att låna pengar av kan tyckas, men han gav mig vad jag behövde just då. Lite bekymmer har jag att jag inte pallade med jobbet han gav mig. Tyvärr hände det alldeles för mycket saker, dåliga saker, den här perioden och jag vet att han förstår då han hela tiden funnits omkring mig.
Men från och med nästa månad så ska inte ni som följer min blogg bli förvånade om det hör talas om mig. Jag är så motiverad så det finns inte några "problem" egentligen, bara förutsättningar.
10-4, over and out!

2 kommentarer:

  1. Så jäkla härligt att läsa hur bra det går för dig nu!!

    Helt rätt arr du flyttade till Örebro.. Som för övrigt är en väldigt vacker stad som jag älskar att vara i enda sen jag bodde där själv för evigheter sen..

    Fortsätt i samma positiva spår!!

    SvaraRadera
  2. Hallå Ida!
    Tack, jag kommer att fortsätta, tro mig. Har fått i ordning på en hel del i tillvaron sen jag kom hit. Jag ser heller inte några problem fram igenom än så länge. Min självkänsla har fått en rejäl boost och jag mår fysiskt bra också numera.

    SvaraRadera

Om mig


Använt droger i 23 år men bestämde mig för att lägga av med det i Januari den 5 2008. Har varit drogfri sedan dess och uppfyllt en del av mina mål. Läs i bloggen.....

Etiketter