Allt jag gått igenom...

...verkar jag inte lärt mig ett dugg av. Jag har kämpat och kämpat mot alla orättvisor i hela världen. Rannsakat mitt liv i detalj och jobbat hårt med att ändra attityd och levnadssätt.

Kanske lite tufft att säga att jag inte har lärt mig något, det har jag visst gjort.

Lättare sagt än gjort att plocka fram kunskaperna när jag mår så satans dåligt psykiskt. Mardrömmar om att det vore bättre att jag inte vaknar mer. Knarkdrömmar avlöser den första och jag törs fan knappt sova längre.

Det var det här jag blev sjukskriven för.

Orsak till nedsatt arbetsförmåga är : Depression, Insulinbehandlad diabetes, ADHD.

Status: Livsleda, Självmordstankar, sänkt grundstämning.

Jag måste ta mig ur det här tillståndet. Men hur?

Det här är ju saker som dels funnits där sen jag blev drogfri, och så nu det med fängelset. Verkar vara det som satte igång hela skiten, eller fick bägaren att rinna över.

Ensamheten är inte kul alls.

Nu tänker nån att det är väl bara att söka upp människor och umgås.

Eller "sluta upp och självömka", eller nåt annat som kan ses som lämpligt för att ge mig en spark i röven.

Det torde nog inte vara lämpligt i nuläget har jag fått för mig.

Häromdagen tyckte en person jag inte känner, att jag såg ut att vara runt 50 +??

Han själv var född 66.

Fan, jag blev skitdeppig faktiskt. Det är såna här små saker som kan få min dag att totalt haverera, livslusten att helt försvinna.

Jag har tex inte skrattat hjärtligt på hur länge som helst. En indikation på att jag inte mår bra i alla fall. Kan inte "spela" glad, hatar dom som gör det.

Status om anstaltsplaceringen är:

Att dom inte ens tagit upp min överklagan fast det var den 7 juli jag skickade in den.

Min samtalskontakt har kollat upp det hela och dom hade 5 ärenden före mitt. Med andra ord är det på gång.

Jag vet också att dom ifrågasatte varför det fanns besöksförbud fortfarande vilket jag också gjorde då det i februari ringde på dörren och ville delge mig det. Jag fick inget svar så jag hoppas placeringsenheten har bättre tur med det. Det här vill dom veta för att kunna ta ställning till min önskan om öppen anstalt.

Vet också att den här anstalten då förmodligen kommer ligga i Haparanda. Av det enkla skälet att då jag inställt mig så är det kriminalvården som ansvarar för mig.

Med det menas att jag KAN ju rymma och ta mig ner till exet och ha ihjäl henne????

Om jag nu inte gjort det sedan 2007, i Oktober, varför skulle jag göra det nu??

Det här idiotiska tänket känner jag igen från mina förra vändor på anstalt.

Det finns kanske logik i det, men jag ser det inte.

Att sitta på anstalt handlar om att hela tiden underkasta sig idiotiska saker dom kommer med. Det är ju det som är straffet kan man tycka. Men om man från brottets händelse fram tills nu inte har brytt sig om exet, så varför skulle det ens komma på tal då?

Nä fan, måste hitta nåt som kan göra mig lite glad. Frågan är ju bara vad?