30 maj 2010

Det förflutna hinner ikapp.

Jaa, det är ju fan också. Häromdagen kom det där förbannade brevet som berättar att jag måste krypa in i fängelse för nåt jag anser jag inte ska sitta för.
Det var 2007 som jag i självförsvar knuffade en fitta som repade min bil och blev då knivskuren i halsen med påföljande akut besök på lasarettet. Livet stod på spel den gången.
Som bonus för detta så fick jag 6 månader att avtjäna???
Det är skillnad på folk och folk inom rättsväsendet, så är det.

Det blev naturligtvis skitjobbigt efter det här. Den från början utlovade fotboja existerade inte. Lovad av nån på frivården som inte kunde lova sånt. Jävla idioter.
Jag blev tvungen att berätta detta för chefen på jobbet, inte den där lille fan som jag skrivit om tidigare, utan den riktige chefen. Sa att jag kommer begära uppskov och behövde ett intyg om jobbet hos dom.
Det skulle han skriva ut ett, skönt.
Men missförstå mig inte nu, jag SKA göra mitt straff, inte tal om annat.
Men det kom fruktansvärt olägligt alltså.
Jag har jobb, egen lägenhet, körkortet är på väg efter att jag betalat in 2749 kr i onsdags förra veckan.
Alltså skulle alla pengar jag lagt ner brinna inne om straffet verkställs idag. Även lägenheten kommer gå om intet.
Med andra ord så ser jag inte det minsta barmhärtighet från statens sida i det här.
Jag har dokumenterad drogfrihet sedan januari 2008. Jag har kämpat som fan för att få jobb, det har jag idag.
Jag har bott i andrahandslägenheter sedan jag flyttade in till Linköping, idag har jag ett förstahands kontrakt.
Hela mitt sociala nätverk är idag utbytt till vettiga människor, vänner.

Jag tycker jag är värd att typ bli benådad......

8 kommentarer:

  1. Hej,

    Det var jättelängesedan jag tittade in här och ännu längre sedan som jag skrev några rader...

    Du skriver så bra och det är kul och intressant att följa ditt liv. Det som du gjort imponerar verkligen på mig, och jag hoppas och tror att det är många som blir inspirerade av dig.

    Det här med straffet du måste avtjäna kom ju, som du sa, jäkligt olägligt... Vet inte vad jag ska säga om det, men hoppas att det löser sig på bästa sätt.

    När börjar du verkställa? Kan du inte prata med någon annan om fotboja och förklara hur det ligger till med ditt liv? Frivården är ju till för att hjälpa, har de verkligen anledning att säga nej i det här fallet...?

    Berätta hur det går!

    Många Kramar E

    SvaraRadera
  2. Hej Elin =)
    Jag ska börja verkställigheten den 2 augusti på en kåk i Mariestad är det sagt.
    Svaret på din andra fundering är nog "Nej". Visst tycker man att frivården ska hjälpa till men det verkar det som om dom skiter i faktiskt. Har försökt på massor av sätt att få nån ordning på det här, men det verkar bara vara mörkläggning i allt dom påstår att man kan få, uppskov, annan anstaltsplacering osv.
    Det börjar bli lite deppigt det här faktiskt.....

    SvaraRadera
  3. saknar ditt bloggande :)
    Sara

    SvaraRadera
  4. Sara!
    Jag tycker bara det är så tråkigt att skriva för tillfället....

    SvaraRadera
  5. En hälsning från Jonas. Vet inte fall du minns, men följt den här bloggen..sen starten faktiskt...o även kommenterat ett par ggr. Ibland ris o ibland ros :)


    Vi bara säga kämpa på. Impad av det du åstadkommit hittills. Hatten av


    Kör på :)

    MVH

    Jonas

    SvaraRadera
  6. Jonas!
    Minns dig alldeles utmärkt.
    Tack ska du ha!

    SvaraRadera
  7. Tja johnny!
    ...tuff motgång du gått på, men de är inget du inte fixar. Du har ju inte gått denna långa väg för att falla för sånt.
    Man kan ju tycka du vore exemplarisk för bojja, men man får inte de för våldsbrott eller? Ibland önskar man ju att gamla stångebro fanns kvar så du kunde jobba medans du sitter.
    Du får se de som en stor prövning av ditt nya liv. För klarar du igenom denna utan att falla dit, så kan du helt klart titulera dig som F.D pundare, nu mera en "svennson"....
    (vi blir aldrig riktigt svennson men nära nog)
    Din läggning för missbruk kommer du bära för alltid men man lär sig leva med det. Så jag tror på dig o hoppas du uppdaterar bloggen under din tid där inne. När jag gjorde tid skrev jag dagbok o de va en av de sakerna som höll mig frisk i skallen. Ha de bäst! Andreas

    SvaraRadera
  8. Hej Andreas!
    Ja, vad ska man säga egentligen alltså.
    Att jag inte skulle fixa det finns inte i mina tankebanor, för det gör jag.
    Däremot så har det börjat ta på mig psykiskt hela den här skiten. För varje dag som gått så har jag bara mått sämre och sämre, stressad som satan, taskig sömn osv.
    Jag önskar jag hade mod att bara dra dit imorgon och sätta igång att avtjäna straffet.
    Men inte då.
    Jag väntar på överklagningen vad gäller min placering, nåt uppskov vill jag inte ha.
    Trodde jag skulle fått veta nåt idag då dom brukar vara snabba på avslag.
    Men jag fixar det här utan problem.
    //johnny

    SvaraRadera

Etiketter