Nu var det ett tag sen jag skrev i bloggen.

Anledningen till det är att jag helt enkelt inte haft nån inspiration efter jag fått inställelsen i brevlådan. Det var den 28:e Maj den dök upp.

Livet i sin helhet blev naggat i kanten. Jag började "gömma" mig hemma, varken hade lust eller "vågade" gå ut och möta folket.
Sömnproblemen satt som en fläskläpp vilket jag visste långt långt innan att det skulle bli så.

Det kan tyckas att jag haft en jäkla tid på mig att förbereda mig inför det här vilket jag också har. Men jag kan lugnt säga att det inte går att förbereda sig på sånt här i normalt tillstånd oavsett hur man än vill, eller jag vill ska jag skriva.

Hela jävla kriminalvården med ALLA instanser är totalt ointresserade ifall jag tex fick för mig att ta livet av mig istället för att sätta mig på en anstalt där det sitter likasinnade, (dömda för relationsliknande brott typ misshandel, olaga hot, kvinnofridskränkningar, ja den typen av brott alltså.
Visst, jag blev dömd till 6 månader för misshandel för jag fredade min bil. Ja, det ansågs visst vara relationsrelaterat tack vare att hon som skar mig i halsen var mitt ex´s whatever,.

Inte nog med att inställelsen dök upp. Frivården har tagit plats i spelet också. Dom strulade med papperen så jag inte kunde söka uppskov!!!!

Hade allt varit i sin ordning så hade jag kanske fått 6 månaders uppskov, det hade varit fan så mycket bättre för min del.
Motiveringen från placeringsenheten slår alla rekord i dumhet alltså.
Dom ansåg att eftersom jag varit "bortfibblad" i 1 ½ år så HADE jag ju typ fått uppskov????

Men herregud alltså.
HADE allt varit i sin ordning så hade jag sluppit att jobba gratis på HSB i 6 månader. Säsomgsanställningen var från mars och jag hade då fått min andra löning, en full lön. Den första i April var bara halv.
Då kanske ni förstår att det här straffet känns ännu jävligare eftersom jag inte kommer kunna jobba och få lön som jag hade hoppats.
Alltså ställs jag åter igen mot att inte ha några möbler, dom jag tänkt köpa vartefter nu i sommar.
Körkortstillståndet som jag haft enorma bekymmer med att få till. Jag har fått det sånär som på intyget för min diabetes. Baaahhhhh säger jag. Fans jävla kukskit.

Fattar ni--Man kan ju säga att fått uppskov!!!!!
Vilket jävla uttalande alltså.
Frivården sabbade dessutom mer än så. Deras uppdatering angående min situation idag struntade dom högaktningsfullt i tydligen. Underlaget för min anstaltsplacering alltså.
Hade den varit uppdaterad hade nog situationen varit annorlunda, både psykiskt och formellt är jag övertygad över.

Det sägs att det finns program på anstalten som dom föreslagit dom vill,tror jag behöver.
För såna som mig alltså!!!!
Okej, vem är jag då?
Jag har förhelvete inga aggresionsproblem mot kvinnor vare sig före eller efter det här exet.
När droger och framför allt hon var borta så var även min ilska.
Hon till och med försöker få mig ur balans genom sina återkommande besöksförbud för vilka man inte behöver ha gilltiga skäl för att utfärda nuförtiden.
Jag vände det här till att det bara var bra för min del, då kan inte hon komma åt mig.

Jag har lyckats få en som kan hyra min lägenhet över strafftiden så det problemet borde vara löst. Men jag vet inte. Magkänslan säger mig att vara vaksam här. Visst, jag fixar 4 hyror på lönen jag kommer få vilket får bli nödlösningen.
Jag oroas lite över hyrestagarens status just idag. Snacket om att skriva kontrakt har pågått ett tag nu men det har inte blivit av. Hmmm.

Oj, det blev visst långt det här. Ska försöka skriva så ofta jag har lust.

Ha det gött alla dä'r ute!!!