20 april 2010

Gisse/flikkan

Strulade ju till det självklart efter jag läst era kommentarer, men jag tackar för dom.
Alltid roligt att få höra att man gör bra saker för sig själv, att man får ett "kvitto" på att man tänker rätt så att säga.
Men det finns en baksida också, givetvis. Jag är så pressande mot mig själv att det här med att vara så "normal" som möjligt tar på psyket också.
Det i sin tur skapar konflikter i skallen på mig, med överjag, underjag och jaget.

Visst har jag tagit skada av missbruket, inte tal om annat. Jag tror inte att så många människor går omkring och tänker på varje situation som KAN uppstå och förbereder sig på det också.

Ett ex.
När jag ringer till nån som jag verkligen vill prata med och som jag har speciellt förhållande till så "går" jag igenom början av detta samtal med olika fraser innan vederbörande svarat.
Jag tänker verkligen på hur den inledande frasen ska låta och vara. Det här gör jag säkert ett tiotal gånger och jag provar olika infallsvinklar för att "hitta" den som jag tycker låter bäst och som bäst beskriver min känsla över samtalet.
OM sen inte vederbörande svarar så sköljer en besvikelse över mig omgående men som jag släpper efter en kort stund.

Det här börjar sätta sina spår i mitt huvud. Varför är jag så här för tänker jag?

Några svar hittar jag inte. Och som ni förstår kanske så mal det här på hela tidern. Det är inte bara det här alltså, att inte nån svarar som jag ringer, det är massor annat också.
Det tar på krafterna och det är värre än värst då jag tar min adhd-medicin också. Medicin som ska "ta bort" alla konstiga snurrande tankar hos mig.
Nåt som har kommit och vuxit sig starkare dom senaste två månaderna.

Eller precis som nu, nu tappade jag totalt intresset över att förklara vidare. Howdy!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Om mig


Använt droger i 23 år men bestämde mig för att lägga av med det i Januari den 5 2008. Har varit drogfri sedan dess och uppfyllt en del av mina mål. Läs i bloggen.....

Etiketter