Jag är mäkta förvånad över det absoluta helt fantastiska resultat jag fick av Champix-tabletterna.
Så här länge har jag nog aldrig varit utan dom där förbannade stinkpinnarna någonsin.
Och det känns skitbra.
Jag håller med dom som säger att dom som rökt är dom värsta opponisterna när dom lagt av.
Fy fan va det luktar illa om rökare alltså. Sen tänker jag-HAR JAG LUKTAT SÅ JÄVLA ILLA???
aa, så är det ju faktiskt. Så vidrigt alltså.
Även i mitt jobb så är jag färdig på att spy då jag springer på dom som röker-UTE!!!!
Deras altaner stinker nåt så kopiöst vidrigt alltså och det hadfe jag heller ingen aning om.
Däremot så vet jag att det luktar fan då man röker på balkongen/eller i balkongdörren, inne i läägenheten efteråt.
Jag har ändå rökt sen jag var drygt 7 år gammal men aldrig reagerat på stanken förrän nu alltså.
Har jag nåt röksug då?
Ja, ibland händer det att jag är sugen. Men inte i närheten av hur det varit innan då jag varit utan cigg. Jag minns att jag till och med plockade fimpar där det fanns och sög i mig. Mja, ett beteende jag inte vill beskriva utförligare för det är knepigt, verkligen.
Biverkningar!
Japp, jag har tamejfan varenda en som finns.
Den mest tydliga för tillfället är att jag har problem med tandköttet och det känns som om tänderna ska hoppa ur munnen på mig. Blöder duktigt då jag borstar tänderna. Men det värsta av allt är att andedräkten pga blodet blir lite dålig.
Använder munskölj och borstar men det hjälper inte nån längre tid tyvärr.
Mina tidigare magproblem verkar ha gett med sig för tillfället.
Hur det är med sexlusten vet jag inte, har inte kollat den-än. =)
Annars så har jag hittat en ganska bra väg att vara mig själv på. Jag biter ifrån på jobbet, lyssnar på mina känslor och mitt förnuft, jobbar aktivt för att hitta ut ur deppresionen och det känns som om jag kan vara på rätt väg.
Imorgon ska jag träffa min samtalskontakt och vi kommer att snacka om min deppighet.
Numera så sköter jag även mitt insulin som jag ska göra men jag märker ingen skillnad på tröttheten det minsta. Är trött som fan fortfarande fast läkaren påstod att jag skulle bli piggare.
Det kanske är nåt annat som är på gång i kroppen. Ja menar, jag har ju inte bara en förbannade åkomma att brottas med, tyvärr.
Man får vad man förtjänar sägs det ju.
Idag kom chefen förbi med anställningsbeviset....ha ha ha...fan va bra jag är alltså.
Här kommer jag att berätta om det liv jag en gång levde, som knarkare, men mest kommer det att handla om hur duktigt svårt det är att anpassa till samhället med dess motgångar och motarbetande. Har nyligen tagit mig till Örebro där jag trivs med tillvaron som jag ännu en gång försöker bygga upp. Jag lärde mig av misstagen jag gjorde i Linköping och tänker absolut inte göra om dessa igen. Nu vill jag börja LEVA! ! !
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
Etiketter
Fontänhuset
(1)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar