Om man vill så går det.

Det gäller nog precis allting det. Men jag är nog den som gärna står först kön och påstår att det inte kommer att gå vad det än är. Pessimisten alltså.
Det var så i massor av år, men inte idag.....fan, jag har lagt av att röka.....och jag fick ett samtal från en människa som sitter i en position där han avgör om jag ska få en lägenhet i första hand eller inte.

Det får jag!!!!!

Äntligen kan jag välja och vraka som jag vill i högen av lediga lägenheter. Jag får bo precis vart jag vill i hela linköping. Känslan jag bär på är en slags stolthet-jag fixade det!

Nu är det slut på andrahandskontrakten och lustiga människor man tvingas bo tillsammans med bara för att man är en oanpassad individ som håller på att passa in? Kan man skriva så?