Jag har en längre tid nu försökt att få in ett nytt operativsystem på min dator. Jag har allting jag behöver utom en jävla dvd-brännare. Därför ber jag då någon ifall denne kan bränna in systemet på dvd. Det kan han säger han. Jag pratar med människan flera gånger och allt är klart påstås det.
Sen skiter fanskapet bara i att dyka upp. Igår så pratade jag med han i telefon och då skulle han in hit till linköping och handla kläder. Tror ni han hörde av sig? Nää!!
Jag avskyr såna här människor, verkligen. Det går hand i hand med mytomaner, fast jag undrar varför?
Snubben jag tänker på har så mycket problem i sitt liv som jag känner igen, och han snackade med mig för att kanske få ordning på sitt liv. Jag ställde upp och pratade med en annan person och han sa då annat som inte var samstämmigt med den första personens version. Men ändå, han skulle ge honom en chans till i alla fall. Han brände den direkt.
Så vad vill egentligen sådana här människor egentligen?
Vill dom dö?
Det enda dom skapar är ilska, ilska, ilska.
Va fan, det är inte mitt problem heller för den delen. Denna gång sågade jag honom INNAN han började äta av mig också. Jag vill absolut inte hamna i situationer där jag utnyttjas pga att jag vill väl.
Det börjar bli för mycket av det här nu igen tycker jag. Ska man verkligen behöva skrämma eller hota nya personer som dyker upp i mitt liv med döden om dom håller på att försöka lura mig?
Fy fan alltså, inte är det lätt att leva som drogfri ska ni veta. I droglivet var det enkelt, där var vi alla idioter på olika nivåer. Men i det normala samhället är det fan värre, det syns inte ens på dom.....hmmm.
Här kommer jag att berätta om det liv jag en gång levde, som knarkare, men mest kommer det att handla om hur duktigt svårt det är att anpassa till samhället med dess motgångar och motarbetande. Har nyligen tagit mig till Örebro där jag trivs med tillvaron som jag ännu en gång försöker bygga upp. Jag lärde mig av misstagen jag gjorde i Linköping och tänker absolut inte göra om dessa igen. Nu vill jag börja LEVA! ! !
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
Etiketter
Fontänhuset
(1)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar