Var tillbaka på huset idag och det var riktigt kämpigt faktiskt. Innan lunch så var jag tvungen att lägga mig i klubbrummet och jag somnade som ett barn. Ner och käkade och sen var jag som i trans resten av dagen. Inbillade mig att jag började frysa och känna mig varm och jag trodde jag fått feber. Men nu, efter att tagit igen mig en stund hemma, så mår jag finfin fint. Men det är mitt problem det här, att jag inte orkar vara vaken en hel dag utan min medicin. En bakvänd adhd-diagnos alltså.
Jag ska stå emot och göra vad jag kan för att fungera nästa vecka. Känner att jag blir lite starkare av skiten trots allt.
Imorgon är det kusinmys på menyn. Hon ska fixa lite hälsosamt kanongott bröd som är bra för mig i och med min diabetes. Sen ska hon även kirra lasagne i stora lass så man har lite i frysen så att säga. Ska bli gott och trevligt då vi inte har haft nåt umgänge på ett tag.
Jag har en förmåga att få henne att skratta så det ska jag göra självklart. Våran humor är lika sjuk brukar hon säga och jag håller med.
Saknar min familj också det är skit. Känner att jag är på gång igen med mina ideér och tar jag det lugnt så kommer det att ordna sig men inte förrän min medicin är iordning. För övrigt är jag glad och jag mår rätt bra ändå. Pratade med en riktig skönhet på huset idag och jag känner att jag vill bli en bättre man då jag pratar med henne. Det skiljer en del år mellan oss men hon överraskade mig genom att säga lite saker jag absolut inte förväntade mig, sen är hon så vacker och mysig. Suck, jag kan ju i alla fall drömma en liten stund.
Lajter!