23 april 2012

Vafan äre som händer egentligen??

Ja, den frågan ställer jag mig verkligen efter dom senaste 14 dagarna i koma.
Vaknade kl.7 i morse och var aspigg. Eller, jag var det redan igår för då ringde jag bästa kompisen och bad om att få bli upplockad nu imorse så jag kom iväg till fontänhuset. Så blev det också och det är det här jag menar med då jag skrev rubriken.
Enligt min vassa analys av mig själv så har det verkligen inte hänt nåt som skulle kunna pekas ut som anledning av denna nyfunna livsglädje(?).
Well, jag kan ju berätta att jag är obestridd världsmästare på att sova hur som helst. I förrgår somnade jag omkring kl.02.00 för att sen vakna upp ett och ett halvt dygn senare. Kollade på tv ett tag och somnade om omkring 19.00. Drömde en massa om mat och att jag borde gå och handla innan klockan blev 21. Vaknade 4 min över 21 så det sket sig radikalt.
Det känns lite som om jag fått ny iver och ny energi av senaste veckans sovande och det är väl lite så det ska vara egentligen, eller är hos dom flesta människorna här i världen.
Jag har en depression som sitter djupt och jag vet om den och därför så är sovandet inte så märkligt för min del. Värre för dom som inte förstår då dom inbillar sig en massa saker mellan himmel och jord. Detta märks tydligt då jag som idag tex dök upp på fontänhuset i morse. Förvånade ansikten möttes jag av från dom flesta men det fanns ett och annat kärvänligt ansikte där också. Sådana som jag längtat efter att få se igen.
Mmm, lite kärlek finns allt i mig fortfarande, miauuuu...
Lajter folks!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Etiketter