25 mars 2012

Vad fan skriver läkare ut egentligen???

Retalin 2x40mg på morgonen......omkring kl.9,00......börjar funka omkring 30-45 min senare........blir uppåt och får en massa idéer och vill komma igång snabbt. Så blev det idag också....nu sitter jag på rsmh och försöker fatta vad som sen hände??
"Bensinen" tar slut och jag tappar totalt upplägget jag hade för några timmar sedan.........Istället känner jag mig som om jag skulle kunna skita ut mig själv om jag först kryper upp i röven.
Stel i nacken, ont överallt, blöppar i nyllet och på kroppen som gör jävligt ont och inte blir ett dugg bättre då jag försöker ta bort dom asen.
Sinnesförvirrad som fan, kan inte fokusera det minsta. Bara att skriva det här har tagit en jävla tid för mig.....fixar knappt att gå rakt.............DET är verkligen så här min dagsform har blivit.
När jag kommer hem så sitter jag hela tiden på sängen och parerar allehanda riktigt sjuka tankar. Sova är inte att tänka på utan det blir mest en massa virrvarr och diskussioner med mig själv. Tankar som går åt självmord, självstympning osv.
Jag bara undrar.........vafan är det som händer med mig egentligen.......Min tillvaro är densamma som i Linköping. Jag är så förbannat antisocial som någon kan bli fast jag tänker ju att jag ska gör det eller det. Det räcker minsann inte med att bara tänka.
Nej, jag har fått annan medicin och det kan jag lova att jag aldrig tidigare har känt på detta vis som jag gör idag. Tack och lov så ska jag till allmänpsyk på tisdag och då får det vara slut på den här skiten. Jag vill ha min ordinarie medicin men jag vet redan hur det kommer att låta. Men, kan du inte prova om de här pillren funkar bättre.........bla bla bla bla....
Jag fattar bara inte hur jag kunde gå med på att ens testa den här skiten alltså.........
Har definitivt ingen som helst lust att fortsätta leva i och med den här skitdiagnosen. För i början var jag riktigt lycklig över diagnosen.....ja faktiskt...äntligen fick jag något att skylla på. Men ju fler år som går, ju mer återvänder jag till dagen för diagnosen och förbannar skiten. Förbannar hela jävla situationen från spermie till idag.
Varför skulle jag födas av dom där två jävla mongomänniskorna, tänker jag. Försöker jag ens att tänka tillbaka på hur allt varit så slutar det nästan alltid med att jag gråter en skvätt. Gråter över allting. Min uppväxt, mina kassa beslut i ungdomen, mina fortsatt kassa beslut som yngling, min kassa situation idag. Fan, allting är ju totalt keff.
Jag kan inte ens lita på mig själv i några situationer. Jag tänker att jag ska fan ta tag i tex träningen. Peppad som fan dom första 5 timmarna efter beslutet, men sen då? Träningsdagen kommer vanligtvis måndagar men då låtsas jag inte om det!!!
Hur sjukt är inte det på en skala?
Nää, dags att tänka ut en lösning på detta bekymmer. Tänker lite att jag varit under stor press en längre tid och att det är därför jag mår som jag gör. Personer omkring mig frågar hur det är med mig och jag svarar rätt ofta -Skit, allt är skit.
Det har nu gått så långt att jag inte svarar så längre. Jag slätar över det med en motfråga eller nåt sen är det problemet ur vägen. Det syns alltför väl ändå tycker jag. Om inte annat så märker jag själv att det var evigheter sedan jag skrattade ordentligt. Ett sånt där skratt som börjar djupt ner i magen och väller ut ur munnen, ett skratt som får andra att verkligen undra hur det EGENTLIGEN står till.
Ni kanske tycker att det är ett jävla gnäll på mig hela tiden och det ber jag om ursäkt för. Men jag tänker som så att bloggen skriver jag för min skull och ingen annans. Gnäller hur mycket jag vill alltså.......men jag inser också att det är mer minusdagar än plusdagar bara i år. Det är så illa att jag knappt minns när jag verkligen mådde riktigt bra. Kommer då att tänka på kursen nere i Göteborg att då mådde jag skitbra. Det var i oktober förra året och vi är framme i april när som helst. Våren brukar ju göra underverk i min själ men än så länge har jag inte haft några känningar vilket också orsakar mig problem. Istället har det blivit tvärtom att jag ser ett mönster liknande aktiv i missbruket...........
Nu orkar jag inte skriva  mer så LAJTER FOLKS!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Om mig


Använt droger i 23 år men bestämde mig för att lägga av med det i Januari den 5 2008. Har varit drogfri sedan dess och uppfyllt en del av mina mål. Läs i bloggen.....

Etiketter