Förbannat så klantig jag är alltså!!!!

Förra inlägget så skrev jag om att jag blippade med datorn på resecentrum. När jag loggade ut så gick jag bara därifrån mot pendeln som skulle ta mig till Mjölby. När jag ska ta fram plånboken så hittar jag den inte. Rusar tillbaka till datorn men den ligger inte där heller. Jag visste att den skulle vara där egentligen för jag gick igenom när jag senast hade den i handen vilket var på pressbyrån. Jag kan nog varit borta max 3-5 minuter men på den tiden så försvann den i alla fall. Textade min kusin som ringde mig så jag gav henne uppgifter så hon kunde ringa och spärra mitt bankkort. Det var inte tömt i alla fall. Men det spelar ingen roll för dom pengar jag hade i plånkan var XXXX kronor och ören.
Jag kan ju inte acceptera hur jag blivit senaste tiden heller. Glömmer mobilen överallt så folk ringer kusinen och berättar att dom har min mobil.
Jag har märkt av att mitt minne inte fungerar så bra. Åt omega 3 o 6 för ett tag sedan och då tyckte jag att jag kom ihåg saker bättre än innan. Även det här med att åka ner till linkan tar på psyket. Dels för att det kostar en massa pengar, dels att jag får en ny tid för återbesök för att hämta min medicin. Nu har vi kommit överens om att det ska skickas en remiss hit upp, att jag inte ska behöva fortsätta att gå till en beroende mottagning. Småsaker som jag tycker är jobbiga men som jag fogar mig efter.
Inte hann jag krama J heller idag och det var pga händelsen. Men lilla söta C och S kramade jag massor för det var ett tag sen jag sprang på S. Blev skitglad då jag såg att C faktiskt "lyste" upp och mådde bra. Träffade en annan polare också och vi pratade lite om hans problem att inte få bo ihop med sin tjej och sitt barn.Myndigheterna säger ifrån. Jag försökte peppa honom så gott jag kunde med att berätta att det bara är till att bita ihop och göra som han blir instruerad. Det går inte på annat sätt att kringgå krav som ställs om man vill börja med "laglig" medicin, jag vet då inte hur man gör.

Hade hoppats på att somna inatt nån gång men så fort jag slappnar av så mal min klantig-het som värsta kvarnen. Ältar och ältar hur jag kanske kände igen någon där vid datorerna, men.....å fan också.
Om jag nu säger till mig själv- Du får skylla dig själv helt enkelt!
Så är det ju, jag kan inte skylla på nån utom mig själv.
Leeejter!!