16 augusti 2011

Tungsinnet på väg bort.

Jag kan ju säga att jag börjar må riktigt bra nu igen. Har fått lite mer att göra på Fontänhuset och då trivs jag som bäst. Ska faktiskt skriva artikel i tidningen som vi också gör själva.
Jag ska då skriva lite om hur jag har uppfattat människorna jag mött, min syn på dom. Jag skrev ju att dessa människor totalt förändrat mitt sätt att se på människor som har en psykisk diagnos. Det kan verka som om  jag är totalt uppe i det blå och hur lyrisk som helst, men så är det inte. Bara en så enkel sak som att börja prata med främlingar på en busshållplats, café, i affären osv, har jag svårt för vissa dagar då jag mår skit. Min självbild är så förvrängd och jag tycker så mycket om mig själv hela tiden att det kan ju inte bli annat än värre. Spiralen jag beskriver fortsätter neråt med att jag isolerar mig från omvärlden och blir totalt likgiltig inför morgondagen, om jag ens orkar gå upp då. Sover gör jag massor. Vaknar, går på toaletten, kanske äter nåt om jag handlat. Sen ner i sängen och sover 10-15 timmar igen.
För er som inte upplevt detta så kan jag berätta att det är inget att undersöka för det beteendet är bedrövligt.

Men nu äntligen har det börjat släppa. Jag börjar få tillbaka glädjen att gå upp på morgnarna och att ha någonting att se fram mot. Fontänhuset kan jag säga är nyckeln för det här. Kanske inte till hundra procent för jag har ju min kära kusin att tacka för att hon funnits där och peppat mig, fixar käk och donar.
Jag gör vad jag kan här hemma också såsom tvättar och kör med snabeldraken, och jag handlar också. Bara den saken, att handla till exempel. Mitt sätt är att gå in och handla det jag typ ser utan nån som helst struktur. Har jag en lista så följer jag knappt den utan tar det jag tycker. Inte svårt att  fatta hur mycket det kostar va?
Närbutiken där jag bodde tjänade rätt bra med pengar på mina besök.
Nu skriver vi lista och helt plötsligt käkar jag fläskfilé minst en gång i veckan, men hittills har det blivit mer än så, och jag upptäcker att det nu är roligt att handla käk. Små små steg i rätt riktning, det gillas verkligen. Dessutom ser jag det här själv. Då måste jag höjt upp huvudet och börjat se att nåt händer.
Så är det, så blir det, Gonatt!































































































Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Om mig


Använt droger i 23 år men bestämde mig för att lägga av med det i Januari den 5 2008. Har varit drogfri sedan dess och uppfyllt en del av mina mål. Läs i bloggen.....

Etiketter