30 maj 2011

Fontänhuset i Örebro.

Nu har jag varit i Örebro sedan i fredags och allt är bara bra. Så kul att träffa min kusin och hennes bekantskapskrets. Vi har pratat och pratat och uppdaterat oss duktigt med resten av släkten.
Idag så hakar jag på till hennes jobb, alltså Fontänhuset här i Örebro.

En sak jag har reagerat på är att det är skillnad på folk och folk. Underbara Örebroare kan jag sammanfatta det hela med. Väldigt öppna, trevliga och intresserade av personer dom möter och jag har känt mig så välkommen.
Då undrar jag i mitt stilla sinne.........varför är det inte så hemma?
Jag menar, vart man än befinner sig så ska väl känslan av gemenskap ändå vara konstant?
Själv tycker jag inte att jag är annorlunda som person om jag är här eller hemma men det är dags att tänka om tror jag.
Dessutom har jag snappat upp att det spelar ingen roll vem man varit, eller är, eller hur man mår, värdet som människa är fortfarande guld.
Jag träffar olika människor med olika livsöden, olika grad av psykiskt dåligt mående, men den gemensamma nämnaren är att "dom" är precis som alla andra. Riktigt goa och sköna personer med en total koll på sig själv.

Jag tänker ju starta det här med föreläsning. Ännu mer bestämd är jag över att det är min uppgift att motarbeta allt som har med droger att göra.

Förresten, i fredags så träffade jag en tjej som måste fått helt fel uppfattning om mitt mående sista tiden. Hennes inställning var att jag börjat använda droger?
Jag frågade vart hon fått det ifrån men hon ryckte på axlarna och sa lite tyst att "det ser hon".
Känslan av det samtalet är att jag fortfarande i vissa människors ögon är en knarkare. Bara för att jag tappar vikt så behöver inte det betyda att jag knarkar. Har ingen tänkt på att man kanske inte har pengar till mat??

Jag har så förbannat svårt för att be om hjälp vilket klart konstaterades på Dagöholm. Inget nytt för mig direkt, om man säger så.
Jag bad heller inte om hjälp då jag la ner drogerna för jag tycker som jag tycker om det här. Man kan om man vill.
En vän norrifrån kläckte det till mig en gång om något jag inte ville säga till henne. Minns inte vad det var men hon sa "Man kan om man vill, alltså vill du inte".
Återkommer med mer om min vistelse här i Örebro, så ha det så bra ni kan och hoppas solen skiner på er!!!

2 kommentarer:

  1. Det har varit så himla kul att ha dig här, min kära kusin! Trots att det var 22 år sedan vi sågs kändes det hur naturligt som helst att umgås dygnet runt. SKUMT! Det är tomt här utan ditt sällskap så du får allt skunda dig hit sanrt igen! Kram på dig!

    SvaraRadera
  2. Ja eller hur, det kände jag också. Märktes inte att det var så länge sen vi träffades. Likadant med dom andra också, inga konstigheter där heller. Skön säng, det är skillnad kan jag lova på din och min, hemsk är min kan jag kallt konstatera. Jo men absolut, jag kommer så fort jag kan vettu. Kram på dig också!!

    SvaraRadera

Etiketter