Då va de freda igen å där satt jag å deppa....

....jag tyckte livet verkade meningslöst......Något åt det hållet tro jag melodin går. ' Men näe, så är det inte. Har i dagarna 2 läst en bok om "hur man ska motivera sig, när allt ändå suger". Och kan man tänka sig, det är alltid bra att repetera sånt man en gång gått igenom. Mitt humör är väldans bra idag. Men det kunde blivit katastrof faktiskt. Om mitt "gamla" jag nappat i morse straxt innan morgonmötet så hade jag inte varit kvar här nu. Så här gick det till: Omkring åtta så satt jag i tv-rummet och kollade nyheter. Det dök upp 3 personer i korridoren som pratade så pass att jag inte hörde vad som sas på Tv´n. Jag bad då alla tre att flytta sig fem meter åt något håll för det var svårt att höra Tv´n. Det var på ett hövligt sätt och jag ägnade ingen mer uppmärksamhet åt det. På övervåningen, där vi samlas så var vi tre personer, en tjej av dom. Vi skrattar och snackar om Färjestad´s vinst igår. Då helt plötsligt skriker en av dom jag sa till där nere, att jag skrek så dom inte hörde Tv´n. Till saken hör att jag var minst 7-8 meter från dom vid detta tillfälle. Jag svarade, eftersom det var kristallklart att det var en "hämnd" för att jag sagt åt b la den här snubben, att nu va det verkligen dagisnivå. -Va, vrålade han då. -Jo, ja sa att det liknar dagisnivå. Då kommer han farandes mot mig och kastar ur sig saker som inte ens stämmer, om vad jag gjorde/gjort/gör?????? Till sist klämde han till med -Jag kommer att döda dig!!! ?????????? Jag kan ju säga att jag bara satt där med öppen mun och blev förvånad över reaktionen. Sen kom adrenalinet till sin rätt. Jag blev heligt förbannad och tänkte bara på att sänka honom. Jag var så förbannad att jag skakade, men behärskade mig. Stirrade rakt in i ögonen på han och vek eller sa inget dumt. Utlänningen, (japp så är det), blåste upp sig och såg verkligen fruktansvärt patetisk ut. Som "Grisen" ser ut, fan exakt faktiskt. Hur som, jag kände att jag inte ville bli överkörd, av vem det än må vara, så jag gick där och avvaktade och funderade på hur jag skulle göra. Jag hade berättat detta på morgongenomgången händelsen och sen funderade jag kanske en timme till, sen släppte jag skiten. INGEN, absolut I N G E N ska tro att jag är en dörrmatta där dom kan göra vad dom vill på. Historien i sig är så jävla löjlig. Dagisnivå, helt klart. Nu får ni ha en trevlig dag på er där ute!!!