Då är jag tillbaka på ruta ett igen, suck.
Jag var på väg någonstans dit jag inte kände igen mig för ett tag sedan. Jag la ner hela skiten, allt vad mediciner och människor heter faktiskt, jag låste in mig igen. En väl känd känsla jag har fått av staten, fast jag hade ju sett till det själv hur som helst.
Nu har det gått några veckor och det var kanske inte det bästa jag gjort för mig själv. Alla konstiga drömmar kom tillbaka och ibland så visste jag inte ens om jag drömde eller sov, vad som var upp eller ner.
Försökte prata med min dotter men hon vägrade svara då jag ringde henne. Senare samma dag så hörde hon av sig via sms??
Så va det och i dom så stod det en massa dumheter om att jag var si eller så eller att hon trodde jag skulle göra det eller det???
Sårande sms och jag försökte verkligen vara en pappa och förklara vad det nu var hon behövde förklaring på. Te x det här med vikten av att ha en utbildning. Idag vet jag att hon sa upp sig själv på praktikplatsen, att det inte alls var hon som blivit uppsagd som hon påstod.
Jag har mejlat med hennes chef och jag förstod då hon blev så förbannad på mig då jag nämnde att jag skulle snacka med chefen om vad det var som föregick att hon slutade. Jag menar, jag har också varit 19 år och när det handlar om att skydda sin lögn så reagerade jag också på samma sätt vilket i en vuxen person är samma sak som att det bör kollas upp.
Hon är i alla fall på exakt samma plats där jag stod, till och med i samma ålder, där jag gjorde min snickarutbildning men inte fyllde lärlingsboken. Jag vet att jag ångrar 2 saker här i mitt liv, det ena är att jag inte fullföljde utbildningen och att jag tackade nej till ett jobb på Platenskolan -98 där jag skulle kompetensavgöra sökandens datakunskap. Det sista svider ordentligt.
Precis just nu så ringer det från beroende i Linköping och dom säger att min läkare har slutat och att jag får vända mig till instansen här uppe för att få någon respons vad gäller min medici och läkarintyg.
Jag blir så glad, faktiskt alltså. Nej inte det minsta.
Inför denna månad så fick jag 3500 kr. Hyran är på 3700 så ni förstår att den inte blev inbetald och jag har mina hyresvärdar dörr i dörr så det ordnade sig. Handlade för 1400 kr så jag hade käk sen drogs det för några räkningar från kontot.
Alltså, jag har inte en enda krona utöver dessa så jag kunde inte åka ner och hämta min medicin.
Så detta telefonsamtal var verkligen det sista jag behövde ovanpå allt det. Lajter!
Jag var på väg någonstans dit jag inte kände igen mig för ett tag sedan. Jag la ner hela skiten, allt vad mediciner och människor heter faktiskt, jag låste in mig igen. En väl känd känsla jag har fått av staten, fast jag hade ju sett till det själv hur som helst.
Nu har det gått några veckor och det var kanske inte det bästa jag gjort för mig själv. Alla konstiga drömmar kom tillbaka och ibland så visste jag inte ens om jag drömde eller sov, vad som var upp eller ner.
Försökte prata med min dotter men hon vägrade svara då jag ringde henne. Senare samma dag så hörde hon av sig via sms??
Så va det och i dom så stod det en massa dumheter om att jag var si eller så eller att hon trodde jag skulle göra det eller det???
Sårande sms och jag försökte verkligen vara en pappa och förklara vad det nu var hon behövde förklaring på. Te x det här med vikten av att ha en utbildning. Idag vet jag att hon sa upp sig själv på praktikplatsen, att det inte alls var hon som blivit uppsagd som hon påstod.
Jag har mejlat med hennes chef och jag förstod då hon blev så förbannad på mig då jag nämnde att jag skulle snacka med chefen om vad det var som föregick att hon slutade. Jag menar, jag har också varit 19 år och när det handlar om att skydda sin lögn så reagerade jag också på samma sätt vilket i en vuxen person är samma sak som att det bör kollas upp.
Hon är i alla fall på exakt samma plats där jag stod, till och med i samma ålder, där jag gjorde min snickarutbildning men inte fyllde lärlingsboken. Jag vet att jag ångrar 2 saker här i mitt liv, det ena är att jag inte fullföljde utbildningen och att jag tackade nej till ett jobb på Platenskolan -98 där jag skulle kompetensavgöra sökandens datakunskap. Det sista svider ordentligt.
Precis just nu så ringer det från beroende i Linköping och dom säger att min läkare har slutat och att jag får vända mig till instansen här uppe för att få någon respons vad gäller min medici och läkarintyg.
Jag blir så glad, faktiskt alltså. Nej inte det minsta.
Inför denna månad så fick jag 3500 kr. Hyran är på 3700 så ni förstår att den inte blev inbetald och jag har mina hyresvärdar dörr i dörr så det ordnade sig. Handlade för 1400 kr så jag hade käk sen drogs det för några räkningar från kontot.
Alltså, jag har inte en enda krona utöver dessa så jag kunde inte åka ner och hämta min medicin.
Så detta telefonsamtal var verkligen det sista jag behövde ovanpå allt det. Lajter!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar