Skumma individer.

Ja, det är det minsta man kan säga. Häromdagen så satt jag och en god vän och gjorde ingenting när hans telefon ringde. Det var en gemensam vän som hade ett budskap och det var till mig??
En tjej jag lärt känna (?) häruppe tyckte jag var obehaglig som pratade med henne på facebook?????
Jag fattar ingenting, absolut nada.
Självklart blir jag ledsen över ett sådant påhopp för det som påstods, är ju inte sant.
Men "hon" verkar inte förstå bättre och sånt är ju jävligt svårt att göra nåt åt.
Idag slumpade det sig så att människan dök upp där jag var och självklart så frågade jag henne varför hon går omkring och snackar skit?
Hon mindes inte det sa hon??????
Vad ska jag tro egentligen det känns bara onödigt att påstå en sak och sen säga att man inte minns det hela, då blir det bra sen. Ja, förmodligen. Jag finns ju kvar och jag är sårad som fan samtidigt som jag vet att jag inte gjort nåt fel.
Alltså, jag har hela mitt liv undrat varför jag inte passar in i olika miljöer, med olika människor osv. Det här gör inte saken bättre direkt.
Det hela avslutades med att hon sa "att det är bättre vi inte har nåt att göra med varandra"?????????????
Absolut, svarade jag men i samma ögonblick undrade jag vad hon menade med det då vi inte haft det tidigare.
Så jag beslutade mig för att inte lägga ner mer energi på det än det som jag gjort. Det stör mig att jag inte kan få ett ärligt svar om varför hon säger som hon gör. 
Vi kommer eventuellt att  hamna på samma nyårsfest och jag tycker att hon innan det borde förklara sig. Jag känner mig själv och känner jag mig orättvist behandlad så kommer det fram vid dom mest olämpliga tillfällen, suck.
Men min medvetenhet om det här gör mig stark nog att "se" att det finns ett bekymmer, men det behöver inte nödvändigtvis bli något av det. Förr i tiden så högg jag direkt och jag skulle bara ha reda på vad eller varför. Blev ursinnig om det......ja, resten kan ni nog räkna ut själva.
Lajter!